Tåg och teater

Lördag. Bara tre veckor tills vi är hemma igen inser vi med blandade känslor. Visst ska det bli skönt att komma hem igen, men tiden har gått fort här. Bäst att ta tillvara på dagen!

Eftersom det var strålande sol kändes det som en utflyktsdag. Och det blev det.

Vi vände och vred på ett par alternativ, men hamnade till slut i parken vi Quinta Normal (se karta här) för att gå på ett museum fullt med gamla ånglok. Här kunde man springa omkring i solskenet och beskåda tåg. (Klicka här för fler tågkort!)

Efter att ha sett oss mätta på tåg var vi lite osäkra på vad vi skulle göra. Vi hade funderat på en tur till planerariet, men klockan hade blivit lite väl mycket. Ett tjusigt hus tvärs över gatan drog till sig vår uppmärksamhet, det visade sig vara någon form av museum (oklart vilket...). Här skulle dock en barnteater starta om tio minuter. Vi fick för oss att det var en mim-ensemble, så det skulle passa bra.

Men pjäsen var på spanska. Och barnteater var det nog, men full av ond bråd död, äktenskapsproblem, djävulsutdrivning och andra liknande ämnen. Nåja, våra barn satt blick stilla under hela föreställningen och tyckte att det var bra.

Sedan begav vi oss till Plaza de Armas för att äta lite middag. Därefter strosade vi runt på torget och kikade på folklivet och gatuföreställningarna. Spiderman var där igen, och när Melker gick fram för att lägga en peng blev det Spiderman för hela slanten.

Vi avslutade med kaffe och glass innan vi åkte hem. Brevid kaféet var det marionettdockdans.

David gästpostar: höstpromenad & "tågsurfing"

Inte riktigt med mening, men här är ett gästinlägg av David. Han tänkte skicka det till sin blogg men det hamnade här. Jaja, nu är det fixat. Finns på Davids blogg (och vi passar på att behålla det här också...)

så blir man väckt!!...

FÖRGRYMMADE UNGAR!!!! :)


Jag och Axel åkte och luncha med Chritin.

Efter att vi mött upp Christin gick vi till Kyrkogården som ligger precis vid "hennes" sjukhus. Blev en skön höstpromenad innan vi gick och käka i matsalen på sjukhuset. När Christin återgick till sin praktik så åkte jag och axel in till stan och köpte en present till hans polare , och sen åkte vi och posta den.

När vi var klara med det så ringde johan och sa att christin hadde slutat så då mötte vi upp henne och åkte hem. På tågt visa Christin sina surfing skills. Hon stog utan att hålla i sig på den skumpiga & ryckaiga tunelbanan. så jag och axel var ju tvungna att försöka.. lättare sagt än gjort.

När vi kom til ett av våra tågbyten så var det så mycket folk att det var kö till trapporna ner till perongen. Så det var bara att armbåga sig in och ut ur tåget.

Där visa christn en engån att hon har blivigt en van pendlare. Tog tag i Axel och trängde sig ur under högjudda "PERMISO!!"

Vet inte om man ser hur vansinnigt mycket folk det är..

Vi avsluta en dagen med att gå på lokal krogen och käka . Jag tog chorasko och ris , som jag avnjöt det med en kall!

La doche vita!!

vulkan utbrott i Chile:av Axel

I Chile finns det många vulkaner.Det ska finnas en vulkan nära Santiago som heter PIRQUE. Vi ska försöka åka dit någon dag.

Jag har forskat lite om vulkanutbrottet vid vulkanen CHAITEN. Det tillhör projektet jorden runt i skolan!

Vi har varit på flera museum där man kan lära sig om vulkanutbrott och jordbävningar.



Så här blev det:

Det har varit vulkanutbrott i Södra Chile. Dom som bodde i byarna nära vulkanen har flytt. Vulkanutbrottet var för ca:3 veckor sedan. Röken har kommit till Argentina och Brasilien. dom som bodde nära vulkanen packar kärror och binder fast hästar och flyttar hela sitt bohag och sin boskap. dit röken har kommit har man munskydd och så står man på taken och skrapar ner aska. vulkanutbrottet har blivit kraftigare. Man såg vulkanutbrottet på långt håll för askmolnet sprutade två mil upp i luften!

Klicka här så kan ni se bilder av utbrottet.

Vulkanen som fick utbrott i Chile.Bloggad av Elin den 25 maj

Det här gjorde jag för hand för några veckor sedan som skoluppgift. Nu tänker jag visa det på bloggen.

Vulkanen som fick utbrott heter Chaiten.

Den fick utbrott fredagen den 2 maj. På TV:n sa dem att utbrottet ökade mer och mer.

Och man har kunnat följa på tv:n hur stort utbrottet var och hur städerna har påverkats.

De som bor granne med vulkanen måste fly från sina hus och dom som bor lite längre bort står på taken och borsta av aska.

Ett vulkan -utbrott skapas av små sprikor i jordklotet för längst in i jordklotet finns lava och när det blir små sprikor så blir det utbrott

Hm, en pyramid!

Var är vi egentligen? Tog denna bild från tunnelbanan häromdagen. Visade sig vara ett disko...

Efter regn kommer sol och sista dagen på BB...

På torsdagen fortsatte det att regna, mer och mer. När jag kom hem från skolan vid 17-tiden berättade familjen att det inte fanns något vattentryck i kranarna. Måtte det inte vara en ledning som sprungit läck?

Under kvällen blev regnet bara värre och värre. Vi var frusna och barnen ville värma sig med en dusch innan läggdags. Men det var lönlöst, det kom nästan inget vatten alls nu. Tur att vi inte var utan ström också, nu kunde vi som vanligt värma upp sovrummen, ett i taget med husets enda flyttbara element. Är alla frusna kan barnen somna i vår stora säng i Johans och mitt (och Melkers!) sovrum.

På kvällen avstod jag och David från vår rutinmässiga långpromenad, regnet vräkte ned. Hela natten regnade det och jag funderade på hur jag skulle kunna ta mig till sjukhuset. Och det med rätta, insåg jag senare. Det är lite som med vår första snö, det blir kaos, och all trafik har svårt att ta sig fram. De breda, mångfiliga gatorna har svårt att svälja allt vatten och i kanterna är det ganska djupt vatten som strömmar fram. Man får stå ett par meter ifrån gatan när man ska korsa vägen, annars blir man översköljd av allt vatten när bilarna far fram. På morgonen när jag korsade den första gatan försökte jag att undvika den djupa sjö av vatten på gatan, men det var omöjligt. Jag skulle verkligen ha behövt ha stövlar!

Jag kom fram till sjukhuset i tid, men det gjorde inte vår lärare. Vi fick snällt vänta på att hon skulle komma. Under tiden arbetade vi med vårt patientfall som ska presenteras på måndag. Tyvärr kommer jag och den bolivianska studenten inte att vara med och presentera fallet i skolan då jag startar min nya placering på Neo och hon har en annan lektion, men vi har varit med och arbetat med fallet efter praktiken. Denna gång har det varit ett bättre grupparbete.

Efter två timmar kom vår lärare, och då var det för sent att gå upp till BB. Tyvärr, min sista dag där gick helt bort! Istället satt vi på Fakulteten på sjukhuset och gick igenom lite uppgifter med vår lärare och därefter fick vi arbeta och diskutera kring vårt fall. Mycket etiska diskussioner kring fallet.

Patientfallet handlar om en ung flerbarnsmamma som kom till sjukhuset med sin nyfödda son. Kvinnan hade fött pojken hemma alldeles ensam och hon hade under graviditeten inte varit på en enda graviditetskontroll. En blyg, tyst kvinna med stor misstro till samhället och hela det chilenska systemet. Hon kom till sjukhuset på inrådan från hennes mamma för att barnet skulle kunna bli registrerat och för att hon mådde dålig då hon ådragit sig en infektion. Psykolog och socialarbetare har kopplats in men de tror inte på någon större framgång då kvinnan inte själv vill ta emot hjälpen. En fattig kvinna, med stor problematik runt sig, och som har svårt att ta sig upp ur sin fattigdom. Hon bor med alla sina barn tillsammans med sina föräldrar, bror och svägerska och har länge dolt att hon återigen var gravid. Det diskuterades länge kring varför hon ännu inte fått någon sterilisation, vilket redan stod antecknat att hon skulle få för flera år sedan när hon fick sitt tredje barn.

Jag upplever att sterilisering är mycket vanligare här i Chile och det är många patienter som berättar att de ska sterilisera sig direkt efter sin förlossning. Enligt vår lärare är det inte så vanligt. Men det är ändå någonting man pratar mycket om här. Både studenter och lärare frågar, ganska bryskt upplever jag, många patienter som finns på förlossningen om de tänker sterilisera sig efteråt. Det finns en särskild kommitté på sjukhuset som måste godkänna en sterilisering innan den får utföras. Det innebär att ofta måste patienten komma tillbaka till sjukhuset för att få den utförd efteråt. Har patienten varit ute i god tid innan sin förlossning så kan steriliseringen utföras i samband med ett kejsarsnitt. Vem vill tänka på att sterilisera sig när man är gravid, undrar jag? Men många av de unga barnmorskestudenterna verkar inte ha några problem med tänkesättet; "hon har ju redan flera barn!" säger de, "spelar väl ingen roll att hon är ung". Ja, det är lite skillnad hur man tänker och hur man agerar. Men jag har träffat ett flertal, i mitt tycke ganska unga patienter, som redan vid andra barnets födelse har bestämt sig för en sterilisering. Kanske har det att göra med att det är totalförbjudet att utföra abort, jag vet inte, eller så är det bara ett annat sätt att tänka på.

Efter regn kommer sol, eller kanske ska jag säga sommar. Under dagen klarnade det upp ordentligt och det blev sol och varmt igen. Hela familjen kom för att möta mig vid sjukhuset. Jag mötte dem utanför och gick sedan för att hämta Erika, min lärare vid förlossningen, som lovat att hjälpa familjen in. Det är vakter överallt på sjukhuset och man kommer inte in utan passerkort! Det är inte heller tillåtet att fotografera på området, så man måste hela tiden be om lov om man vill fota. Och akta sig så att inte vakterna ser!

Med Erikas hjälp fick hela familjen komma in, och vi åkte upp till 5:e våningen. 5:e våningen är en helt privat avdelning med många specialiteter. Där finns ett privat kafé, lite dyrare än i övriga huset, men också mer avskilt. Det är en fantastisk utsikt över staden och bergen därifrån.

Efter besöket åkte vi ner till de gamla delarna av Santiago. När vi kom fram var vi varma och törstiga så vi satte oss och tog en jos och en kaffe. Sedan åkte familjen bergbanan upp till Cerro San Cristobal. Jag vände och gick en härlig promenad i kvällssolen istället.

Sedan satte vi oss vid en bar utmed gatan, drack en öl och beställde in Completos till alla som ville ha. Två Completos kostade ca 13 kr. och en liter öl ungefär 15 kr. Papas Fritas, var det dyraste och kostade lite mer än 30 kr. för ett stort fat. En skön avslutning på en lång dag!

På kvällen när vi kom hem var vattnet tillbaka och jag kunde diska upp disken som blivit stående. Jag har under dagen fått höra att man i Santiago, vid sådana här oväder, tvingas stänga av vattnet ibland i många olika stadsdelar för att undvika att vattnet kontamineras. Även många skolor stängs på grund av ovädret. Nu när jag har sett vad vind, regn och rusk gör med staden förstår jag också att man agerar på det sättet, då många annars blir utsatta för fara. Den stora floden Mapocho som slingrar sig genom staden översvämmas dock inte, utan klarar stora mängder vatten. Men söderöver i Chile ställer oväder som det här till med stora problem och samhällen får svårt att klara översvämningarna.

Strömlöst och kaos i Santiago!

Det skulle bli en regnig helg var det förutspått. Redan på lördagen var det grått och mulet, även om det fortfarande kändes ganska varmt. På söndagen skulle min lärare från Sverige, Annette, komma och hälsa på oss. Typiskt att det skulle bli dåligt väder, det som är så mysigt att sitta ute på vår lilla uteplats. De första regndropparna kom redan när vi åkte iväg för att möta Annette vid tunnelbanan. Vi ställde in oss på att sitta inne och äta middag. Ute blåste det upp mer och mer.

Plötsligt, vi hade nästan avslutat middagen, smällde det till utanför och det blev alldeles svart i hela huset.

Strömmen går lite titt som tätt i huset, framförallt om vi både tvättar, torktumlar och dammsuger eller har datorerna på samtidigt. Eftersom det sitter automatsäkringar i proppskåpet är det bara att flippa tillbaka dem.

Men nu var det svart i hela huset, och bland alla andra hus på gården. Någon sprang upp för att kontrollera området, det var alldeles svart överallt - även de höga skyskraporna vid affären.

Min första tanke var kaffet. Hur skulle vi nu göra för att få lite kaffe efter maten. Tänk om vi hade haft en termos och haft en omgång med varmt vatten. Nu var det inget problem, vi har ju gasspis, så kaffe fick vi!

Johan öppnade dörren ut. Vinden hade lagt sig, och det regnade inte heller. Det var varmare ute än inne. Och lite ljusare också då man fick lite ljus från himlen. Vi drack kaffet utomhus och bar med oss ljusstaken ut. Undrar om tunnelbanan går? Vi kom på att Annette kunde sova kvar, i mormors rum som står tomt. Men rätt var det var så kom strömmen tillbaka.

Senare på kvällen tog David och jag som vanligt en kvällspromenad. Ett riktigt skådespel, det blixtrade och lös upp på himlen över bergen gång på gång. Vi var inte så rädda, för det kändes som att det var långt bort.

Konstigt, runt om oss ser man att det är höst, på alla höstlöv och alla träd. Men i luften är det varmt och ljummet, och det luktar om blommor och buskar omkring oss. Regnen känns som riktiga sommarregn. Helt fantastiskt med dessa kvällspromenader, även när det regnar!

Dagen efter, på måndagen, när jag tog mig till skolan var det kaos!

På vägen från tunnelbanan till sjukhuset låg kvistar och grenar över gångvägen. Fullt med omkullvräkta träd och nedrasade elledningar tvärs över hela gångvägen. Precis brevid gångvägen rann vattnet rikligt utmed vägen. Jag tänkte att elledningarna måste väl vara avstängda, men insåg i nästa sekund att det var ett varningsband jag klev på. Plastband som det stod Peligro på låg nedtrampat bland allt annat bråte utmed vägen. På vissa ställen var man tvungen att böja sig för att kunna gå under de nedrasade träden. Många avbrutna stammar var svarta som om de brunnit ordentligt. Blixten?

Jag kom ordentligt till sjukhuset, men efteråt fick jag höra att det ofta händer några olyckor i samband med dessa höststormar. Men det blir sällan så här, bara ett par, tre gånger per år.

Jag fick skjuts från sjukhuset till skolan på eftermiddagen och fick då möjlighet att se vad stormarna ställt till med i innerstaden. På ett flertal ställen var det nedrivna elledningar och elstolpar och det var många som hade fullt upp med att röja upp. Vid en av de stora tunnelbanestationerna, Baquedano, hade ett stort träd fallit ned i trappan till tunnelbanan.

När jag kom hem på kvällen fick jag höra att David och barnen, som varit ensamma hela dagen hade varit utan ström från morgonen.

Dagen efter var det mesta uppstädat efter stormen, men det regnar fortfarande...

Det blir alltid väldigt fin luft då det regnat. Eftersom bergen är så höga blir det snö på topparna när det regnar här. Bergen blir oerhört vackra med den vita snön. Snart kanske vi kan åka upp och åka skidor i bergen...

Välkomna på husesyn

Om ni har vägarna förbi här i Santiago. Men om ni inte har möjlighet kan ni kika på videon!

Skoltandvård?

Är det här fluortanten bor? (om hon finns kvar?)

Glass i stora lass - och lite mindre...

Efter fiskmiddagen idag hamnade vi på ett riktigt glassigt ställe. Den här glassen räckte till alla!

Glass är det gott om i Chile, och gott är det också. Kommer ni hit ska ni äta glass varje dag, det gör vi (nästan). Den första spanska fras barnen lärde sig var "Tres helados con vanillia, por favor".

Men vårt glassfrosseri startade med en skräckupplevelse. För barnen åtminstone.

Vad jag nu ska berätta utspelade sig allra första dagen i Chile.

Annandag påsk, och vi hade kommit fram till värmen, hittat vårt hus och blivit väl mottagna. Eftersom det var både söndag och annandag påsk var vi lite rädda att alla affärer skulle vara stängda. Men vi hittade ju en stor matvaruaffär ett stenkast från vårt hus. Som var öppen. Till 22.00. Varenda dag.

(Stickspår: Den enda dagen affären varit helt stängd var 1:a maj. Då stängde den till och med tidigare dagen innan. Så viktig är 1:a maj här, jämfört med annandag påsk i ett katolskt land... Slut stickspår.)

Nåväl, vi gick och handlade i hettan, slaka efter den långa resan. Inne i affären hittade vi ett litet café. Christin och jag kände att en kopp kaffe behövdes, och barnen kände lika mycket för varsin glass. Enkelt beslut...

Eftersom det var första dagen var vi osäkra på hur saker och ting egentligen fungerade i Chile. Förstår de engelska? Funkar Christins spanska? Beställer man vid disken eller bordet? Hur stor är en glass? Hur gör man egentligen?

Vi (eller snarare Christin) lyckades beställa två kaffe och tre glassar, men vi var inte helt säkra på vad vi skulle få. Så för att stämma i bäcken inpräntade vi i barnen att "Nu är vi i ett annat land. Då får man ta det som det kommer. Inget gnäll om ni inte gillar glassen nu".

Snart kom kaffet och glassen. Världens minsta glassportioner. Dessutom bara två. Men alla barn ställde snällt in sig på att dela på den lilla glass som fanns, även om de var lite långa i ansiktet.

(Det är lite svårt att se storleken på glassskålen, men det är en minimal kula. Koppen är strax över en fingerborg i storlek...)

Men snart klarnade det. Servitrisen kom med glassen. Barnens glass. Det visade sig att fingerborgarna var tillbehör till kaffet. Barnens glass var en rejält tilltagen kula.

Slutet gott, allting gott - speciellt glassen...

Efter detta lärde vi oss att en kula räcker långt, för man får alltid en gigantisk kula.

Men åter till dagens glass. När vi såg den på glassmenyn var vi ju tvungna att beställa den, och den var verkligen stor!

Mercado Central - "So long and thank you for all the fish"

Idag var vi på Mercado Central - en fiskmarknad ett par kvarter från Plaza de Armas, ner mot floden. Här var det fisk i långa rader. Bokstavligen.

I ytterkanten av den stora fyrkantiga byggnaden gick det gångar runt hela huset med fiskstånd och fiskrestauranger (eller ska vi säga fisksyltor?).

I mitten fanns en stor gård med fler restauranger, och lite stånd med frukt och annat smått och gott.

Roligt att ströva omkring och kika, och hela tiden blev man uppmanad "Kom in och ät! Här hos mig". Fast på spanska. Och engelska. Ett par inkastare pratade till och med svenska och skandinaviska. Lite grann åtminstone.

Bra priser på pinfärsk fisk, även om priserna på menyerna steg ju närmare centrum av byggnaden man gick.

Så fort man stannade till och funderade på var man skulle sätta sig flockades inkastarna febrilt. Inte otrevligt. Men ovant... Man blir alldeles konfys och vet inte vart man ska ta vägen. Till slut slog vi oss ner på ett ställe. Så fort valet var gjort blev det lugnt och vi kunde äta gott.

Lite musik till maten fick vi också.

(Kontrollfråga: Varifrån kommer citatet i rubriken? Svara med en kommentar...)

Dagens lektion: Chile jämfört med Cuba och USA

Satt och bläddrade lite på Internet och hittade nedanstående video. Det får bli dagens lektion, en blandning av samhällskunskap och engelska.

Och visst är världen liten? Jag har tidigare (på en annan blogg) skrivit om Hans Rosling (han som pratar på videon). Dels för att den svenskutvecklade presentationstekniken köptes av Google, men framför allt eftersom jag fastnade för de föreläsningar av som fanns på Internet. Kika gärna på de filmsnuttarna också!

Nu visar det sig att Hans Rosling, som är professor i Internationell Hälsa vid KI, har anknytningar till barnmorskeutbildningen (där det bla ges en kurs som heter Global Health). Dessutom ska Christins lärare Annette från Sverige, som är här i Chile i tre veckor just nu, precis idag ge en föreläsning om global hälsa. Som sagt, en liten värld...

Vintersport och arkadspel

Fredag och Christins sista dag på förslossningen. Medan vi väntade hem henne beslöt vi oss för att åka till ett "nytt" köpcentrum.

Vi kikade runt och fikade. Till slut ringde Christin och sa att hon var klar för dagen, så vi väntade kvar.

I källaren på köpcentret hittade vi en skridskobana till barnens stora förtjusning. Det blev till att hyra oslipade skridskor och ge sig ut på isen. Melkers första istur!

Efter en timme på isen gick vi vidare och hittade en spelhall full med arkadspel. Naturligtvis provade vi på utbudet. Elin hittade en vintersport här också...