Familjen Myrberger goes to Chile

Hemma igen!

2008-06-21T11:05:00.001-03:00

tivoli av Axel

2008-06-15T11:06:00.007-03:00

I går morgon hade vi rådslag om vad vi skulle göra under dagen. Så åkte vi på tivoli efter vi hade varit på planetariumet. Från planetariumet tog vi tunnelbanan till Parque O´Higgins. När vi var på väg till tivolit såg vi en liten by som vi gick in i. Där satte vi oss på en resturang och åt lunch (hela familjen åt en rejäl lunch med dricka för under 140 kr). Sen gick vi in på tivolit ,bussen hade inte kommit. När vi hade kommit in så åkte vi motorbåtar jag åkte själv och Elin åkte med mamma. Jag tyckte det var jätte roligt!!! såna båtar borde man ha på öland.

Melker ville också åka men när vi hade kommit i land men han fick vänta till senare för det var något fel på systemet. Så då gick vi vidare på tivolit. Då gick jag och elin och åkte disko så hette den. När vi hade åkt gick vi till barn avdelnigen där melker och elin åkte ett bil tåg.jag var för lång för att få åka så jag och pappa gick och åkte radiobilar.

När vi kom till baka så skulle melker åka en karusel och jag han precis på. Då åkte elin en annan sak.

sen gick jag och mamma och åkte gokart.Jag var för litten för att få åka själv.åka gokart för under 15 kr.mamma var lite rädd att krocka! så hon åkte jätte sakta. Elin trodde att vi ledde nångång men det var för att vi blev varvade så många gånger!!! sen ville pappa 0ckså åka gokart så då åkte jag igen med pappa. Pappa körde jätte bra vi vann!! Han körde gasen i botten!

Då hade Elin och melker tröttnat på att vänta så dom gick och åkte mini splash

Sen åkte Elin den chilenska varianten av nyckelpigan. Och så en massa tåg och bilar så klart. Vi fortsatte att åka och åka tills dom stängde. Då tog vi tunnelbanan till los Heroes och sen buss hela vägen hem.

Underjordisk verksamhet

2008-06-14T23:25:00.002-03:00

I går, fredags, kväll satt vi ganska sent och pratade. Plötsligt skakade huset till. Jordbävning.

Inte så jättestor, men det kändes tydligt. 4.7 på Richterskalan enligt uppgift. Eller 4.9.

Elin, som inte riktigt hade somnat, berättade vid frukosten dagen efter att hon "hade haft sådana förväntningar på tivolit att hon till och med kände hur berg- och dalbanan gungade när hon försökte sova". Hon jämförde det med vikingagungan.

Så nu har vi upplevt jordskalv också.

Och idag vart det mycket riktigt tivoli igen. Det skakade och gungade mer än jordbävningen. Men det blir en annan historia.

Planetariumet i Santiago av Axel den 15 juni

2008-06-14T23:06:00.007-03:00

Först tog vi 427an till sentral station och sen gick vi in på planetariet. När vi hade köpt biljetter gick vi in på föreställningen: Lär känna universum. Det påminde om kosmonova men det var mycket mindre. Men det var stolar på golvet och bioduken var i taket och taket var som en kupol.Det var en bra föreställnig tyckte jag. Man fick lära sej om universum och vårt solsystem.Det tar 5 månader att åka bil till månen och ett och ett halft år att cykla till månen. Men till solen med bil tar det ca:173 år. Det är för att man ska kunna jämföra. vi fick lära oss en massa mer om solsystemet.

Utflykter upp i bergen 1 av AXEL

2008-06-13T22:16:00.008-03:00

För en vecka sen åkte vi upp i bergen första gången.Vi tog tunnelbanan åt andra hållet bort från Santiago och bytte i Vicente Valdes till den gröna linjen. Det finns många olika tunnelbanelinjer Santiago är väldigt stort.

Bellavista och därifron tog vi en liten skakig metrobus(chilensk tunnelbanebuss) upp i bergen först hade vi tänkt att åka till Pirque. Helt plötsligt åkte vi på smala vägar precis brevid ett stort stup. Mamma skrek till oss att vi inte fick byte plats för att kolla ner i stupet (men vi gjorde det ändå). Då hade vi redan åkt ut ur Pirque. Vi hoppade av vid slutstationen, Las Puntillas, och visste inte riktigt vart vi hade kommit.

När vi hade kommit fram gick vi och satte oss inne på en mysigt restaurang och tog ost macker och empanadas. När vi hade ätit klart gick vi ner till floden där fanns det lamadjur, hästar, simbasänger ,fotbollsplaner och piknik ställen. Det var en lång och smal väg ner till floden. En härlig promenad.

När det började bli mörkt hoppade vi på en metrobus sen hoppade vi av i Pirque och tog en fika. Sen tog vi bussen till ändhållplatsen på den blåa linjen där åt vi ett majs bröd sen tog vi tunnelbanan hem.

Hur kallt det är i chile på natten... Av Elin

2008-06-13T20:13:00.010-03:00

Här är jätte kallt på natten.....

jag och Axel delar säng, fast det finns sängar till alla, men det är så kallt.Vi delar säng,har 3 nästan 4 täcken ovanpå varandra, vi har pyjamaser, nattmössor , till och med har jag strumpbyxor under pyjamasen och Axel har strumpor och mamma och pappa värmer upp rummet med element .

Det finns ett element i huset, och det flyttar mamma och pappa runt så att det är varmt när man går och lägger sig.

Det finns en gasspis i vardagsrummet som mamma och pappa tänder på morgonen och på kvällen.Men den värmer bara upp vardagsrummet.

Det finns bara kallvatten i kranarna, vattnet måste värmas upp med gas innan om man vill ha det varmt. Alla maskiner i huset går på gas till exempel tvättmaskinen och spisen i köket, så man får inte glömma att tända dom;) .

Nu är det vinter, men ibland är det varmt på dagarna så man kan gå utan jacka.

Vi bor i ett fint hus men det finns springor lite varstans så det kan blåsa in.

:) ;)=):(;(=(.......

Hejdå till alla som läser bloggen från Elin

Hunden och köttbenet! Skolarbete Av Elin

2008-06-09T13:25:00.004-03:00

Det var en gång en hund som hittade ett köttben .
Hunden hette Pricken. Pricken grävde ner köttbenet.

Nästa dag när Pricken skulle äta köttbenet så var det borta.
Pricken frågade apan om han hade sett tjuven ? Apan sa: att tjuven sprang till höger.

Sen träffade Pricken katten

och Pricken frågade: Vet du vart tjuven tog vägen?

Katten sa : Rakt fram och till vänster.

Sen frågade Pricken lejonet men det skulle Pricken inte gjort!!! .

om några dagar kommer kapitel 2

cykelrace med små cyklar...av Axel 8/6

2008-06-08T21:49:00.008-03:00

När vi satt och åt frukost plinga det på porten då var det taxin som skulle ta pappa till flygplatesen. Pappa skulle åka till Argentina och jobba. Sen när pappa hade åkt åkte vi iväg till Quinta Normal-parken. När vi kom fram tog vi en varsin banan och lekte lite i en av alla lekparker där.

Parken är en jättestor park med fotbollsplaner, en liten sjö med broar över (men nu var den avstängd),hus ,massor av museum!, lekparker, fontäner, fullt med kiosker över hela parken och swimmingpolar. det är massor av hundar,omkringåkande vakter på motorcyklar och massor, massor av duvor.

Sen gick och hyrde cyklar, små cyklar. Mamma åkte med Melker där bak och vi andra tog en egen cykel. vi cyklade nesta runt hela parken och sen var mamma och David lite trötta på våra tävlingar. igår var David och åkte snowboard i Anderna så han gnällde hela dagen( men han var bara en dålig förlorare och så ville han skryta). (:

Så då gick vi och fikade. sedan gick vi vidare till en annan lekpark och lekte länge i solen. Efter det gick vi och hyrde lite cyklar igen men mamma och David var för lata så jag fick åka med Melker. Elin tog en egen cykel. när vi hade cyklat klart åt vi middag i parken. Vi åt completos jättegoda och sopaipillas, det var nog det godaste vi har ätit. Vi har aldrig sett Elin äta så mycket.

Melker var så trött så han somnade på bussen hem. Och då fick mamma en sittplats!!

cykel race och marknad i Söndags...

2008-06-02T18:41:00.007-03:00

Först åkte vi till en stor park, Quinta Normal.Där hade vi tänkt att hyra cyklar. När vi kom fram stog det bara1 cykel förseljare där med cyklar som man bara kunde åka 1 på. Sen tog vi ett varv runt parken och kollade om det fanns några mer cykeluthyrare. Då kom det en bil med stora cyklar som vi följde efter och kollade var den stannade. Sen när dom hade lastet av cyklarna tog vi och hyrde 2 stycken.

mamma pappa och melker tog en cykel och jag elin och david tog en sen var racet i full fart först satt elin och jag där framme men elin node inte fram till pedalerna så jag och david satt där fram och trampade jag styrde.

Först tog vi ledningen sen när jag och david bytte så att han styrde passade mamma och pappa på att ta ledningen men snabbt tog vi till baka ledningen och elin bara skrek!Sen när vi körde på en väg svängde pappa så vi var tvungna att vända.

efter ett tag hade vi ledningen igen. sen tappade vi bort dom. Sen bytte jag och david plats så att jag körde . Vi åkte runt och letade efter dom sen hittade vi dom och sen lämnade jag tillbaka cyklana. Sen så åkte vi till central station.

Och gick på marknaden där fick jag två tröjor elin fick1 + ett par jins och melker fick 5tröjor pappa 3 och mamma 1 och david fick 1 tröja.sen gick vi och åt där.

Tåg och teater

2008-05-31T22:20:00.006-03:00

Lördag. Bara tre veckor tills vi är hemma igen inser vi med blandade känslor. Visst ska det bli skönt att komma hem igen, men tiden har gått fort här. Bäst att ta tillvara på dagen!

Eftersom det var strålande sol kändes det som en utflyktsdag. Och det blev det.

Vi vände och vred på ett par alternativ, men hamnade till slut i parken vi Quinta Normal (se karta här) för att gå på ett museum fullt med gamla ånglok. Här kunde man springa omkring i solskenet och beskåda tåg. (Klicka här för fler tågkort!)

Efter att ha sett oss mätta på tåg var vi lite osäkra på vad vi skulle göra. Vi hade funderat på en tur till planerariet, men klockan hade blivit lite väl mycket. Ett tjusigt hus tvärs över gatan drog till sig vår uppmärksamhet, det visade sig vara någon form av museum (oklart vilket...). Här skulle dock en barnteater starta om tio minuter. Vi fick för oss att det var en mim-ensemble, så det skulle passa bra.

Men pjäsen var på spanska. Och barnteater var det nog, men full av ond bråd död, äktenskapsproblem, djävulsutdrivning och andra liknande ämnen. Nåja, våra barn satt blick stilla under hela föreställningen och tyckte att det var bra.

Sedan begav vi oss till Plaza de Armas för att äta lite middag. Därefter strosade vi runt på torget och kikade på folklivet och gatuföreställningarna. Spiderman var där igen, och när Melker gick fram för att lägga en peng blev det Spiderman för hela slanten.

Vi avslutade med kaffe och glass innan vi åkte hem. Brevid kaféet var det marionettdockdans.

David gästpostar: höstpromenad & "tågsurfing"

2008-05-30T17:41:00.006-03:00

Inte riktigt med mening, men här är ett gästinlägg av David. Han tänkte skicka det till sin blogg men det hamnade här. Jaja, nu är det fixat. Finns på Davids blogg (och vi passar på att behålla det här också...)

så blir man väckt!!...

FÖRGRYMMADE UNGAR!!!! :)

Jag och Axel åkte och luncha med Chritin.

Efter att vi mött upp Christin gick vi till Kyrkogården som ligger precis vid "hennes" sjukhus. Blev en skön höstpromenad innan vi gick och käka i matsalen på sjukhuset. När Christin återgick till sin praktik så åkte jag och axel in till stan och köpte en present till hans polare , och sen åkte vi och posta den.

När vi var klara med det så ringde johan och sa att christin hadde slutat så då mötte vi upp henne och åkte hem. På tågt visa Christin sina surfing skills. Hon stog utan att hålla i sig på den skumpiga & ryckaiga tunelbanan. så jag och axel var ju tvungna att försöka.. lättare sagt än gjort.

När vi kom til ett av våra tågbyten så var det så mycket folk att det var kö till trapporna ner till perongen. Så det var bara att armbåga sig in och ut ur tåget.

Där visa christn en engån att hon har blivigt en van pendlare. Tog tag i Axel och trängde sig ur under högjudda "PERMISO!!"

Vet inte om man ser hur vansinnigt mycket folk det är..

Vi avsluta en dagen med att gå på lokal krogen och käka . Jag tog chorasko och ris , som jag avnjöt det med en kall!

La doche vita!!

vulkan utbrott i Chile:av Axel

2008-05-25T20:16:00.005-03:00

I Chile finns det många vulkaner.Det ska finnas en vulkan nära Santiago som heter PIRQUE. Vi ska försöka åka dit någon dag.

Jag har forskat lite om vulkanutbrottet vid vulkanen CHAITEN. Det tillhör projektet jorden runt i skolan!

Vi har varit på flera museum där man kan lära sig om vulkanutbrott och jordbävningar.

Så här blev det:

Det har varit vulkanutbrott i Södra Chile. Dom som bodde i byarna nära vulkanen har flytt. Vulkanutbrottet var för ca:3 veckor sedan. Röken har kommit till Argentina och Brasilien. dom som bodde nära vulkanen packar kärror och binder fast hästar och flyttar hela sitt bohag och sin boskap. dit röken har kommit har man munskydd och så står man på taken och skrapar ner aska. vulkanutbrottet har blivit kraftigare. Man såg vulkanutbrottet på långt håll för askmolnet sprutade två mil upp i luften!

Klicka här så kan ni se bilder av utbrottet.

Vulkanen som fick utbrott i Chile.Bloggad av Elin den 25 maj

2008-05-25T18:58:00.001-03:00

Det här gjorde jag för hand för några veckor sedan som skoluppgift. Nu tänker jag visa det på bloggen.

Vulkanen som fick utbrott heter Chaiten.

Den fick utbrott fredagen den 2 maj. På TV:n sa dem att utbrottet ökade mer och mer.

Och man har kunnat följa på tv:n hur stort utbrottet var och hur städerna har påverkats.

De som bor granne med vulkanen måste fly från sina hus och dom som bor lite längre bort står på taken och borsta av aska.

Ett vulkan -utbrott skapas av små sprikor i jordklotet för längst in i jordklotet finns lava och när det blir små sprikor så blir det utbrott

Hm, en pyramid!

2008-05-25T14:14:00.002-03:00

Var är vi egentligen? Tog denna bild från tunnelbanan häromdagen. Visade sig vara ett disko...

Efter regn kommer sol och sista dagen på BB...

2008-05-24T12:00:00.014-03:00

På torsdagen fortsatte det att regna, mer och mer. När jag kom hem från skolan vid 17-tiden berättade familjen att det inte fanns något vattentryck i kranarna. Måtte det inte vara en ledning som sprungit läck?

Under kvällen blev regnet bara värre och värre. Vi var frusna och barnen ville värma sig med en dusch innan läggdags. Men det var lönlöst, det kom nästan inget vatten alls nu. Tur att vi inte var utan ström också, nu kunde vi som vanligt värma upp sovrummen, ett i taget med husets enda flyttbara element. Är alla frusna kan barnen somna i vår stora säng i Johans och mitt (och Melkers!) sovrum.

På kvällen avstod jag och David från vår rutinmässiga långpromenad, regnet vräkte ned. Hela natten regnade det och jag funderade på hur jag skulle kunna ta mig till sjukhuset. Och det med rätta, insåg jag senare. Det är lite som med vår första snö, det blir kaos, och all trafik har svårt att ta sig fram. De breda, mångfiliga gatorna har svårt att svälja allt vatten och i kanterna är det ganska djupt vatten som strömmar fram. Man får stå ett par meter ifrån gatan när man ska korsa vägen, annars blir man översköljd av allt vatten när bilarna far fram. På morgonen när jag korsade den första gatan försökte jag att undvika den djupa sjö av vatten på gatan, men det var omöjligt. Jag skulle verkligen ha behövt ha stövlar!

Jag kom fram till sjukhuset i tid, men det gjorde inte vår lärare. Vi fick snällt vänta på att hon skulle komma. Under tiden arbetade vi med vårt patientfall som ska presenteras på måndag. Tyvärr kommer jag och den bolivianska studenten inte att vara med och presentera fallet i skolan då jag startar min nya placering på Neo och hon har en annan lektion, men vi har varit med och arbetat med fallet efter praktiken. Denna gång har det varit ett bättre grupparbete.

Efter två timmar kom vår lärare, och då var det för sent att gå upp till BB. Tyvärr, min sista dag där gick helt bort! Istället satt vi på Fakulteten på sjukhuset och gick igenom lite uppgifter med vår lärare och därefter fick vi arbeta och diskutera kring vårt fall. Mycket etiska diskussioner kring fallet.

Patientfallet handlar om en ung flerbarnsmamma som kom till sjukhuset med sin nyfödda son. Kvinnan hade fött pojken hemma alldeles ensam och hon hade under graviditeten inte varit på en enda graviditetskontroll. En blyg, tyst kvinna med stor misstro till samhället och hela det chilenska systemet. Hon kom till sjukhuset på inrådan från hennes mamma för att barnet skulle kunna bli registrerat och för att hon mådde dålig då hon ådragit sig en infektion. Psykolog och socialarbetare har kopplats in men de tror inte på någon större framgång då kvinnan inte själv vill ta emot hjälpen. En fattig kvinna, med stor problematik runt sig, och som har svårt att ta sig upp ur sin fattigdom. Hon bor med alla sina barn tillsammans med sina föräldrar, bror och svägerska och har länge dolt att hon återigen var gravid. Det diskuterades länge kring varför hon ännu inte fått någon sterilisation, vilket redan stod antecknat att hon skulle få för flera år sedan när hon fick sitt tredje barn.

Jag upplever att sterilisering är mycket vanligare här i Chile och det är många patienter som berättar att de ska sterilisera sig direkt efter sin förlossning. Enligt vår lärare är det inte så vanligt. Men det är ändå någonting man pratar mycket om här. Både studenter och lärare frågar, ganska bryskt upplever jag, många patienter som finns på förlossningen om de tänker sterilisera sig efteråt. Det finns en särskild kommitté på sjukhuset som måste godkänna en sterilisering innan den får utföras. Det innebär att ofta måste patienten komma tillbaka till sjukhuset för att få den utförd efteråt. Har patienten varit ute i god tid innan sin förlossning så kan steriliseringen utföras i samband med ett kejsarsnitt. Vem vill tänka på att sterilisera sig när man är gravid, undrar jag? Men många av de unga barnmorskestudenterna verkar inte ha några problem med tänkesättet; "hon har ju redan flera barn!" säger de, "spelar väl ingen roll att hon är ung". Ja, det är lite skillnad hur man tänker och hur man agerar. Men jag har träffat ett flertal, i mitt tycke ganska unga patienter, som redan vid andra barnets födelse har bestämt sig för en sterilisering. Kanske har det att göra med att det är totalförbjudet att utföra abort, jag vet inte, eller så är det bara ett annat sätt att tänka på.

Efter regn kommer sol, eller kanske ska jag säga sommar. Under dagen klarnade det upp ordentligt och det blev sol och varmt igen. Hela familjen kom för att möta mig vid sjukhuset. Jag mötte dem utanför och gick sedan för att hämta Erika, min lärare vid förlossningen, som lovat att hjälpa familjen in. Det är vakter överallt på sjukhuset och man kommer inte in utan passerkort! Det är inte heller tillåtet att fotografera på området, så man måste hela tiden be om lov om man vill fota. Och akta sig så att inte vakterna ser!

Med Erikas hjälp fick hela familjen komma in, och vi åkte upp till 5:e våningen. 5:e våningen är en helt privat avdelning med många specialiteter. Där finns ett privat kafé, lite dyrare än i övriga huset, men också mer avskilt. Det är en fantastisk utsikt över staden och bergen därifrån.

Efter besöket åkte vi ner till de gamla delarna av Santiago. När vi kom fram var vi varma och törstiga så vi satte oss och tog en jos och en kaffe. Sedan åkte familjen bergbanan upp till Cerro San Cristobal. Jag vände och gick en härlig promenad i kvällssolen istället.

Sedan satte vi oss vid en bar utmed gatan, drack en öl och beställde in Completos till alla som ville ha. Två Completos kostade ca 13 kr. och en liter öl ungefär 15 kr. Papas Fritas, var det dyraste och kostade lite mer än 30 kr. för ett stort fat. En skön avslutning på en lång dag!

På kvällen när vi kom hem var vattnet tillbaka och jag kunde diska upp disken som blivit stående. Jag har under dagen fått höra att man i Santiago, vid sådana här oväder, tvingas stänga av vattnet ibland i många olika stadsdelar för att undvika att vattnet kontamineras. Även många skolor stängs på grund av ovädret. Nu när jag har sett vad vind, regn och rusk gör med staden förstår jag också att man agerar på det sättet, då många annars blir utsatta för fara. Den stora floden Mapocho som slingrar sig genom staden översvämmas dock inte, utan klarar stora mängder vatten. Men söderöver i Chile ställer oväder som det här till med stora problem och samhällen får svårt att klara översvämningarna.

Strömlöst och kaos i Santiago!

2008-05-21T21:33:00.006-03:00

Det skulle bli en regnig helg var det förutspått. Redan på lördagen var det grått och mulet, även om det fortfarande kändes ganska varmt. På söndagen skulle min lärare från Sverige, Annette, komma och hälsa på oss. Typiskt att det skulle bli dåligt väder, det som är så mysigt att sitta ute på vår lilla uteplats. De första regndropparna kom redan när vi åkte iväg för att möta Annette vid tunnelbanan. Vi ställde in oss på att sitta inne och äta middag. Ute blåste det upp mer och mer.

Plötsligt, vi hade nästan avslutat middagen, smällde det till utanför och det blev alldeles svart i hela huset.

Strömmen går lite titt som tätt i huset, framförallt om vi både tvättar, torktumlar och dammsuger eller har datorerna på samtidigt. Eftersom det sitter automatsäkringar i proppskåpet är det bara att flippa tillbaka dem.

Men nu var det svart i hela huset, och bland alla andra hus på gården. Någon sprang upp för att kontrollera området, det var alldeles svart överallt - även de höga skyskraporna vid affären.

Min första tanke var kaffet. Hur skulle vi nu göra för att få lite kaffe efter maten. Tänk om vi hade haft en termos och haft en omgång med varmt vatten. Nu var det inget problem, vi har ju gasspis, så kaffe fick vi!

Johan öppnade dörren ut. Vinden hade lagt sig, och det regnade inte heller. Det var varmare ute än inne. Och lite ljusare också då man fick lite ljus från himlen. Vi drack kaffet utomhus och bar med oss ljusstaken ut. Undrar om tunnelbanan går? Vi kom på att Annette kunde sova kvar, i mormors rum som står tomt. Men rätt var det var så kom strömmen tillbaka.

Senare på kvällen tog David och jag som vanligt en kvällspromenad. Ett riktigt skådespel, det blixtrade och lös upp på himlen över bergen gång på gång. Vi var inte så rädda, för det kändes som att det var långt bort.

Konstigt, runt om oss ser man att det är höst, på alla höstlöv och alla träd. Men i luften är det varmt och ljummet, och det luktar om blommor och buskar omkring oss. Regnen känns som riktiga sommarregn. Helt fantastiskt med dessa kvällspromenader, även när det regnar!

Dagen efter, på måndagen, när jag tog mig till skolan var det kaos!

På vägen från tunnelbanan till sjukhuset låg kvistar och grenar över gångvägen. Fullt med omkullvräkta träd och nedrasade elledningar tvärs över hela gångvägen. Precis brevid gångvägen rann vattnet rikligt utmed vägen. Jag tänkte att elledningarna måste väl vara avstängda, men insåg i nästa sekund att det var ett varningsband jag klev på. Plastband som det stod Peligro på låg nedtrampat bland allt annat bråte utmed vägen. På vissa ställen var man tvungen att böja sig för att kunna gå under de nedrasade träden. Många avbrutna stammar var svarta som om de brunnit ordentligt. Blixten?

Jag kom ordentligt till sjukhuset, men efteråt fick jag höra att det ofta händer några olyckor i samband med dessa höststormar. Men det blir sällan så här, bara ett par, tre gånger per år.

Jag fick skjuts från sjukhuset till skolan på eftermiddagen och fick då möjlighet att se vad stormarna ställt till med i innerstaden. På ett flertal ställen var det nedrivna elledningar och elstolpar och det var många som hade fullt upp med att röja upp. Vid en av de stora tunnelbanestationerna, Baquedano, hade ett stort träd fallit ned i trappan till tunnelbanan.

När jag kom hem på kvällen fick jag höra att David och barnen, som varit ensamma hela dagen hade varit utan ström från morgonen.

Dagen efter var det mesta uppstädat efter stormen, men det regnar fortfarande...

Det blir alltid väldigt fin luft då det regnat. Eftersom bergen är så höga blir det snö på topparna när det regnar här. Bergen blir oerhört vackra med den vita snön. Snart kanske vi kan åka upp och åka skidor i bergen...

Välkomna på husesyn

2008-05-19T12:40:00.002-03:00

Om ni har vägarna förbi här i Santiago. Men om ni inte har möjlighet kan ni kika på videon!

Skoltandvård?

2008-05-18T22:51:00.003-03:00

Är det här fluortanten bor? (om hon finns kvar?)

Glass i stora lass - och lite mindre...

2008-05-14T21:16:00.007-03:00

Efter fiskmiddagen idag hamnade vi på ett riktigt glassigt ställe. Den här glassen räckte till alla!

Glass är det gott om i Chile, och gott är det också. Kommer ni hit ska ni äta glass varje dag, det gör vi (nästan). Den första spanska fras barnen lärde sig var "Tres helados con vanillia, por favor".

Men vårt glassfrosseri startade med en skräckupplevelse. För barnen åtminstone.

Vad jag nu ska berätta utspelade sig allra första dagen i Chile.

Annandag påsk, och vi hade kommit fram till värmen, hittat vårt hus och blivit väl mottagna. Eftersom det var både söndag och annandag påsk var vi lite rädda att alla affärer skulle vara stängda. Men vi hittade ju en stor matvaruaffär ett stenkast från vårt hus. Som var öppen. Till 22.00. Varenda dag.

(Stickspår: Den enda dagen affären varit helt stängd var 1:a maj. Då stängde den till och med tidigare dagen innan. Så viktig är 1:a maj här, jämfört med annandag påsk i ett katolskt land... Slut stickspår.)

Nåväl, vi gick och handlade i hettan, slaka efter den långa resan. Inne i affären hittade vi ett litet café. Christin och jag kände att en kopp kaffe behövdes, och barnen kände lika mycket för varsin glass. Enkelt beslut...

Eftersom det var första dagen var vi osäkra på hur saker och ting egentligen fungerade i Chile. Förstår de engelska? Funkar Christins spanska? Beställer man vid disken eller bordet? Hur stor är en glass? Hur gör man egentligen?

Vi (eller snarare Christin) lyckades beställa två kaffe och tre glassar, men vi var inte helt säkra på vad vi skulle få. Så för att stämma i bäcken inpräntade vi i barnen att "Nu är vi i ett annat land. Då får man ta det som det kommer. Inget gnäll om ni inte gillar glassen nu".

Snart kom kaffet och glassen. Världens minsta glassportioner. Dessutom bara två. Men alla barn ställde snällt in sig på att dela på den lilla glass som fanns, även om de var lite långa i ansiktet.

(Det är lite svårt att se storleken på glassskålen, men det är en minimal kula. Koppen är strax över en fingerborg i storlek...)

Men snart klarnade det. Servitrisen kom med glassen. Barnens glass. Det visade sig att fingerborgarna var tillbehör till kaffet. Barnens glass var en rejält tilltagen kula.

Slutet gott, allting gott - speciellt glassen...

Efter detta lärde vi oss att en kula räcker långt, för man får alltid en gigantisk kula.

Men åter till dagens glass. När vi såg den på glassmenyn var vi ju tvungna att beställa den, och den var verkligen stor!

Mercado Central - "So long and thank you for all the fish"

2008-05-14T20:41:00.014-03:00

Idag var vi på Mercado Central - en fiskmarknad ett par kvarter från Plaza de Armas, ner mot floden. Här var det fisk i långa rader. Bokstavligen.

I ytterkanten av den stora fyrkantiga byggnaden gick det gångar runt hela huset med fiskstånd och fiskrestauranger (eller ska vi säga fisksyltor?).

I mitten fanns en stor gård med fler restauranger, och lite stånd med frukt och annat smått och gott.

Roligt att ströva omkring och kika, och hela tiden blev man uppmanad "Kom in och ät! Här hos mig". Fast på spanska. Och engelska. Ett par inkastare pratade till och med svenska och skandinaviska. Lite grann åtminstone.

Bra priser på pinfärsk fisk, även om priserna på menyerna steg ju närmare centrum av byggnaden man gick.

Så fort man stannade till och funderade på var man skulle sätta sig flockades inkastarna febrilt. Inte otrevligt. Men ovant... Man blir alldeles konfys och vet inte vart man ska ta vägen. Till slut slog vi oss ner på ett ställe. Så fort valet var gjort blev det lugnt och vi kunde äta gott.

Lite musik till maten fick vi också.

(Kontrollfråga: Varifrån kommer citatet i rubriken? Svara med en kommentar...)

Dagens lektion: Chile jämfört med Cuba och USA

2008-05-13T13:22:00.003-03:00

Satt och bläddrade lite på Internet och hittade nedanstående video. Det får bli dagens lektion, en blandning av samhällskunskap och engelska.

Och visst är världen liten? Jag har tidigare (på en annan blogg) skrivit om Hans Rosling (han som pratar på videon). Dels för att den svenskutvecklade presentationstekniken köptes av Google, men framför allt eftersom jag fastnade för de föreläsningar av som fanns på Internet. Kika gärna på de filmsnuttarna också!

Nu visar det sig att Hans Rosling, som är professor i Internationell Hälsa vid KI, har anknytningar till barnmorskeutbildningen (där det bla ges en kurs som heter Global Health). Dessutom ska Christins lärare Annette från Sverige, som är här i Chile i tre veckor just nu, precis idag ge en föreläsning om global hälsa. Som sagt, en liten värld...

Vintersport och arkadspel

2008-05-09T23:41:00.005-03:00

Fredag och Christins sista dag på förslossningen. Medan vi väntade hem henne beslöt vi oss för att åka till ett "nytt" köpcentrum.

Vi kikade runt och fikade. Till slut ringde Christin och sa att hon var klar för dagen, så vi väntade kvar.

I källaren på köpcentret hittade vi en skridskobana till barnens stora förtjusning. Det blev till att hyra oslipade skridskor och ge sig ut på isen. Melkers första istur!

Efter en timme på isen gick vi vidare och hittade en spelhall full med arkadspel. Naturligtvis provade vi på utbudet. Elin hittade en vintersport här också...

redovisning om Chile

2008-05-08T22:32:00.003-03:00

jag har skrivit lite om Chile.

Det tillhör projektet jorden runt i skolan.

jag har hämtat lite informatiton från en bok och internätet.

fakta om Chile

2008-05-08T19:39:00.007-03:00

Jag har gjort det här för mitt skolprojekt Jorden runt .

Chile ligger i Sydamerika. Chiles huvudstad heter Santiago. Vi bor i ett hus i Las Condes. Chile använder pesos istället för kronor. Det är 16454143och är lika med 16 och en halv miljon människor som bor i Chile. Chile är ett långt och smalt land.

I Santiago är det 6,2 miljoner människor. Chile omfattar en lång kustremsa mellan bergkedjan Anderna i öst och Stilla havet i väst. Landet gränsar till Argentina, Bolivia och Peru. Till Chile hör också Påskön, långt ut i Stilla havet.

Språket i Chile är spanska. Spanska är ett världsspråk och talas i nästan hela Sydamerika. Standarden i Chile är ganska hög även fast det fortfarande finns många fattiga människor.

Chile säljer kopparmetall och vin till andra länder.

Många säljer smycken i silver och en fin blå sten som dom har i Chile.

Jag har hittat de här uppgifterna på Internet och i en faktabok om Chile. Jag har gjort det här tillsammans med Axel.

Det var jätteroligt!

;)

McDonald's utan Big Mac

2008-05-08T13:15:00.002-03:00

McDonald's utan Big Mac, är det möjligt? Jovisst, här är allt möjligt...

På Metro Pedro de Valdivia hittade vi detta ställe. McDonalds som bara säljer glass och drycker, inga hamburgare.

Fyra veckors förlossningspraktik och föreläsningar en la U

2008-05-02T21:37:00.009-03:00

Nu har fyra veckor till passerat och jag har helt kommit av mig med att skriva på bloggen om mina upplevelser. Egentligen är det synd, då de första intrycken alltid är annorlunda än de intryck man får efter ett tag.

Det kändes lite motigt att behöva byta både lärare och studentgrupp när jag skulle starta upp förlossningspraktiken på Hospital Dr Luis Tisné Brousse.

Den första veckan började med en dag på universitetet, eller som alla säger, på U.

Man älskar förkortningar i Chile, på allt, och det är en enda djungel för en som har fullt upp med det spanska språket. Nu tycker jag att jag faktiskt förstår det mesta - kanske inte alla detaljer men i princip det mesta. Dock är det svårare att kunna förklara och uttrycka själv vad man tänker och tycker. Jag känner mellan varven att jag blir lite handikappad, framförallt om det är mycket känslor att uttycka eller om man blir lite stressad eller upprörd - då kör det ihop sig direkt och jag blir tyst istället. Att ta till engelskan i sådana lägen gör det nästan bara värre.

För att återgå till ämnet inleddes veckan med grupparbete, seminarium och föreläsning om förlossningsbollen. Praktikplatserna delades också ut och jag fick träffa min nya studentgrupp som bestod av två unga chilenska tjejer samt en jämngammal boliviansk utbytesstudent. Jag fick även träffa min nya lärare, Erika Carreño.

Redan innan hade jag kontrollerat upp att det var samma tunnelbanelinje till sjukhuset som vi normalt åker ifrån (Fransisco Bilbao). Därför hade jag jättesvårt att förstå varför jag skulle kliva av vid Plaza Egaña, några stationer härifrån för att sedan åka vidare till Las Torres som ligger på promenadavstånd från sjukhuset. En av de chilenska studenterna skulle möta upp mig vid Plaza Egaña och det var med en klump i magen för jag visste inte riktigt var och inte varför. Kvällen innan gick vi noga igenom tunnelbanekartorna och fortfarande förstod jag inte varför jag skulle kliva av knappt halvvägs. Det visade sig redan första morgonen att det gick två olika snabbtåg, röda resp. gröna turen som inte stannade på alla stationer och att jag mellan 06 och 09 inte kunde åka direkt till Las Torres från Fransisco Bilbao.

Enligt vår lärare skulle vi bara hospitera de första dagarna och inte ha någon direktkontakt med patienterna. Jag skulle dessutom, första tiden, få vara med chefen för förlossningen, Ana-Maria och ta emot patienterna på första mottagningen. Ana-Maria kunde både tyska och lite engelska så det skulle nog bra för mig att förstå henne, enligt min lärare.

Jag fick mycket riktigt träffa Ana-Maria första dagen men jag har fortfarande inte fått se den första mottagningsavdelningen. Redan första dagen var vi dessutom igång med patientarbete, dock alla fyra studenter med samma patient så jag undrade hur det skulle bli framöver.

När halva dagen hade gått blev vi visade den fina fakulteten precis brevid sjukhuset och där fick vi sitta och räkna matte och träna på att suturera. Jag kände mig ganska dum med matten och hade jättesvårt att förstå hur läraren menade. Själva matten var inte så svår att förstå men vad det var jag skulle räkna ut förstod jag inte. Matten tog jag med mig hem till Johan som med glädje tog sig an uppgiften med att vara personlig mattelärare åt mig. Tyvärr förstod inte han heller vad vi skulle räkna ut och jag tog dagen efter mod till mig och frågade och föreslog att jag skulle få med mig lite uppgifter hem att träna på. Några hemuppgifter blev det aldrig av, men ganska snart förstod jag iallafall vad läraren ville ha ut - och då märkte jag att de andra studenterna hade nästan svårare med matten än jag. Jag blev ombedd att inte svara så snabbt så de andra skulle få chansen. Lite matteuppgifter på plats och sedan har vi inte behövt träna mer på det.

Mitt första intryck av förlossningen var allt annat än kvinnor i förlossningsarbete. Första dagen var salen full av kvinnor som alla låg tysta och stilla i sina sängar.

Nu, efter att ha varit där några veckor har jag märkt att vissa kvinnor både hörs och syns, även här. Men det är inte som på en förlossningsavdelning i Sverige, precis.

På salen finns nio sängar för födande kvinnor samt två vilstolar, oftast för de kvinnor som väntar på ett snitt.

På första avdelningen, Pre-parto (för-förlossningen) befinner sig kvinnorna ända fram tills att det är dags att föda. De ska vara helt öppna och dags att krysta, då flyttas de, ibland i ilfart, till förlossningssalen som närmast liknar operationssalar.

Första gången jag var med på en förlossning trodde jag att det skulle bli ett snitt. Det såg ut så. Barnmorskan och eventuella assistenter klär sig helt sterilt, och patienten blir också noga insvept i sterila dukar. Pappan blir insläppt ganska sent och oftast precis innan barnet föds. Han är då sterilkädd på samma sätt som vid ett snitt hemma och har precis som alla vi andra både hårnät och munsskydd.

Precis i anslutning till pre-parto finns en väntssal för blivande pappor eller medföljare till den födande kvinnan. En medföljare till kvinnan har rätt att få information om den födande kvinnan varannan timme och vid vissa tider får de även möjlighet att komma in till kvinnan. Besökstiden är vanligtvis 10-20 minuter men ibland visas de in till kvinnan för bara några få minuter om läkarna uppenbarar sig och vill undersöka patienterna.

Allt bokförs mycket noga och dokumenteras i pappersjournalerna. Man har även ett datasystem på sjukhuset men det används i princip bara för att bokföra allt material man använder sig av. Allt förbrukningsmaterial, och då menar jag allt, skrivs upp på patientens nota.

Patienterna är indelade i olika sjukförsäkringssystem, Fonasa A till D.

Fonasa A betalar ingenting själva och för varje lägre Fonasa-klass betalar patienten mer själv. Tyvärr är det ju inte de rikaste som behöver betala mest utan det är ju såklart de fattigaste som betalar den största delen själv.

Vi ombeds att vara mycket försiktiga med förbrukningsmatrial, framförallt för de lägre klasserna. Det känns hemskt att behöva räkna hur många papperskräksskålar patienterna använder. Men även de handskar jag använder skrivs upp på patienten lika väl som antalet dropp, varje lite nål, trevägskran - ja, precis allt. Man slås verkligen av hur vi har det hemma och hur vi slösar i Sverige.

Inne på förlossningssalen är även barnmorskor från neonatalen närvarande för att ganska omedelbart efter barnets födelse ta hand om barnet.

Om barnet mår bra, får mamman ibland ha barnet hos sig några minuter men oftast blir det bara en snabb "besito" på en väl inlindad baby. Barnet får sedan i 1-2 h. efter födseln vara inne på en särskild övervakningssal främst för att kontrollera temperaturen. Under denna tid kommer även barnläkaren dit och undersöker barnet.

Mamma ligger två timmar efter förlossning på recuperación (recob.) för att återhämta sig. Ibland får hon in barnet till sig efter ungefär en timme och sedan blir hon inte separerad från sitt barn mera. Om det är frågan om ett kejsarsnitt blir mamman kvar på recob. i fyra timmar.

Därefter är det BB-avdelning för mamman och barnet, i snitt i två dagar. Pappan, syskon och närstående får hälsa på mellan kl 13-17 varje dag.

Sjukhuset är ett mycket modernt och fint sjukhus. Verkligen tjusigt. Mina tidigare kurskamrater sa att sjukhuset är så tjusigt att det gott och väl skulle kunna vara ett privat sjukhus, så fint är det.

Vi studenter har i tur och ordning fått ha hand om en förlossning var. Än så länge har det bara blivit två stycken för min del, med läraren precis vid min sida. Men då får man verkligen göra det mesta.

Jag har närvarat vid ett större antal förlossningar. Då får man hjälpa till med blodtryck, lyssna av fosterljud med mera. Sedan är man ju med och hjälper väldigt många fler kvinnor ända fram till förlossningsdags.

Här får 97% av alla patienter epiduralbedövning, inte alltid på initiativ från patienten. Dock måste patienten skriva under ett formulär innan bedövningen läggs, ibland i samband med smärtsamma värkar... När bedövningen lagts är kvinnorna helt sängbundna, inga stand-up edor här inte.

I själva förlossningssalen är det gynstol som gäller, och det går inte att välja alternativa förlossningsställningar. Gynstolen går dock att vinkla lite, och det gör man ibland.

Jag vet inte hur många procent av patienterna som episiotomeras, men jag har bara varit med en gång då detta inte har gjorts. Då var det en kvinna som hann få sitt barn i sängen, halvvägs på väg över till gynstolen (men det kanske blir en annan historia).

I princip alla patienter får ett snedklipp precis innan barnet kommer ut. Ibland klipps de flera gånger och det kan se ganska otäckt ut. Så det blir alltid mycket att suturera. Jag har ju inte så mycket erfarenhet av förlossningar mer än från mina två veckor på KS förlossningsavdelning men jag tror nästan att skadorna blir större på patienterna här.

Två stora grupper av patienter är ungdomar under 20 år samt kvinnor över 40 år. Självfallet finns det många däremellan också men dessa utmärker sig. Bara på detta sjukhus föder ca 600 kvinnor under 20 år barn per år. Och det märks, ibland tycks hela avdelningen fylld av tonåringar. De yngsta som jag träffat är 12 år, men på mödravården var det även 11-åringar. Ja, alldeles för tidigt. Man ser många unga mödrar på stan också.

Vi går ofta upp och träffar de nyblivna mödrarna på BB efteråt. Vår lärare Erika har varit noga med att vi ska få träffa de vi själva fått hjälpa till att förlösa, både på recuperaciónavdelningen, BB och neonatalen.

Den första lilla pojke (Tomasito) som jag hjälpte till att komma till världen föddes i vecka 30 och vägde 1880 gram. Vi har varit på neonatalen åtskilliga gånger för att höra ur han mår. Det har känts mycket bra att få se att allt är bra, både med mamman och barnet efteråt.

Många är intresserade av mig och vill veta vem jag är och var jag kommer ifrån. De flesta läkarna vet precis varifrån jag kommer när de tittar på min namnskylt med KI-loggan. Id-kortet hemifrån har varit riktigt bra att ha på sig här. Jag har inte fått någon namn- eller id-bricka från universitetet här som det sas.

Min lärare berättar gärna för alla på förlossingsalen om hur det är i Sverige på förlossningen. Att barnet får stanna hos mamman direkt, och att man väntar med att väga och mäta. Att pappan får vara med hela tiden och att man inte har någon speciell övervakning (attención imediata) av barn som mår bra.

Jag märker att min närvaro ibland lämnar avtryck på förlossningsrutinerna. Den siste lille pojke som jag var med och hjälpte till världen mådde mycket bra, jag lät efter tillåtelse från min lärare pappan klippa navelsträngen och mamman fick ha pojken hos sig ungefär 40 min. efter födelsen med undantag för ett kort tag på barnbordet. Man till och med släckte ned i taket för de nyblivna föräldraparets skull - det har jag inte varit med om varken förr eller senare och det var många ögon som var tårögda efteråt. Det känns väldigt roligt när det kan få vara så, och jag upplever att föräldrarna bryr sig mer om barnet efteråt än när de skiljs åt direkt.

Jag har varit med om ett hyfsat antal förlossningar, av mycket varierande slag. Vissa förlossningar har varit väldigt fina och bra medan andra har varit riktigt brutala och otäcka. Jag ska nog vänta lite med att berätta om alla förlossningar, men jag ska skriva lite mer vid ett annat tillfälle för det finns så mycket att berätta.

Nu ska jag inte skriva mer för denna gång. Hoppas att det är någon som orkat igenom detta hästpass.

skolan i chile av axel och elin

2008-05-01T19:42:00.003-03:00

1. Man börjar skolan när man är 4 eller 5 år gammal.

2. Alla barn har skoluniform och man har olika skoluniformer på varje skola.

3. I skolan slutar man ganska sent men man slutar olika tider varje dag. Vi har frågat våran granne och hon säjer att hon går 2 dagar till 3,1 dag till 1 och 3 dagar till 5.Hon har 1 timmes resa till skolan hennes skola börjar halv 8. Men hon åker hem i från halv 7 på morgonen. och så har vi en skola mittemot våran gård där slutar alla barn 5 varje dag förutom på lördagar då slutar hon 1 men då är det frivilligt.

4. Här är det omöjligt att skolka för det är 2 meter höga staket,vakter som måste släppa ut en genom grindar och så finns det film kamrera över allt på skolområdet.

5. Man läser 8 år grund skola och många läser 4 år till i högre klasser då kan man också läsa på universitet. det kostar pengar att läsa på universitet. Och om man har bra betyg kan man söka pengar och få bidrag till sin utbildning det kallas stipendium. Det finns både privata skolor och staliga skolor dom privata skolorna kostar pengar.

6. Man läser ofta 5 år i engelska men i privata skolor läser man mer.

7. Den här veckan har det varit kultur vecka. Det märktes överallt i skolorna på stan.I tunnelbanan hade skoleleverna gjort saker dom stälde ut.

I mammas skola var det teater , film och många kläde ut sig till gubbar ,seriefigurer och djur dom kom in i matsalen.

vi tittade på dockteater på gatan.

8.På lördagarna är det dans, lek och gympa och andra aktiviteter i skolan.

9.Skolan där vi bor har dom en gigantisk skolgård och gympaområde utomhus.

skol gården är 3 gånger så stor som sjöberska och gympa området är 5 gånger så stort.

Tivoli

2008-04-28T18:22:00.009-03:00

I går (söndag) var vi på nöjesfält. Fantasilandia heter det.

Det ligger i Parque O'Higgins, en stor park i Santiago. Två byten på tunnelbanan så kliver man av vid parken.

Eftersom ingången till parken ligger på andra sidan om parken än vad nöjesfältet ligger gick det buss till tivolit. Cirka 200 meter. Som tur var gick bussen en extra sväng så vi fick valuta för biljetten.

Inträde betalas inte efter ålder, utan efter längd. Rimligt, eftersom det är samma längd som styr om man får åka en attraktion eller inte.

När man kommit in är det mesta gratis att åka. Det fanns ett par tre saker som extra. Förutom maten såklart.

Jag tyckte nöjesfältet kändes aningen mindre än Gröna Lund, men de andra tyckte tvärt om. Antar att det var ungefär samma storlek då.

Förmodligen för att det inte var högsäsong var det ganska lite folk. I princip inga köer till någon karusell, bara att gå fram och åka. Och det gjorde vi!

Men först sockervadd. Rosa sockervadd. Elin har bönat och bett om en portion sedan vi kom hit känns det som (rosa sockervadd serveras på flera ställen än Fantasilandia...)

Sedan bar det av. Vikingagunga, andra gungor och andra karuseller.

Det fanns flera vattenbaserade åkturer. Det kändes inte helt lockande att kasta sig ut i de mest blöta. Lite kyligt blev det framåt kvällen. Men ett par vattenåkturer tog vi oss för.

Vanliga karuseller fanns också.

Vi avslutade med gokart och en karusell där de spelade någon svensk musik i bakgrunden

Födelsedag igen...

2008-04-28T18:09:00.010-03:00

...så har ännu en födelsedag firats i Santiago. Denna gång min!

I lördags var det dags. Ganska lugn dag blev det, mestadels hemma.

Jag fick två teckningar av Axel

Sedan fick jag paket. En tröja och en skjorta blev det. Kan behövas lite varmare kläder nu, vädret har blivit lite kyligare.

Tack också för alla hälsningar via datorn. Jag fick till och med ett brev på posten! (Kom fram i god tid).

Och tårtan var riktigt god!

Axels favoritaffär?

2008-04-25T23:04:00.002-03:00

Idag (fredag) åkte vi förbi köpcentret Alto las Condes igen. Utanför hittade vi detta ställe...

Både Elin och Axel lyssnar på Harry Potter på sina MP3-spelare, och Axel läser en Harry Potter just nu.

Undrar vad J-K säger om detta varumärke? De har till och med registrerat det enligt deras hemsida (plot.cl). (Lite imponerad av att de både har Skype och MSN som kontaktalternativ!)

2 x Pueblito los Dominicos

2008-04-21T04:08:00.004-03:00

Två dagar denna vecka, tisdag och söndag, gick utflykten till Pueblito los Dominicos.

Det är en liten uppbyggd by fylld av konsthantverk och konsthantverkare. Ganska mysigt. Mycket turistigt, men det gör ingenting. Dessutom ligger det väldigt nära där vi bor, vi tar bara en buss utanför på gatan och åker i 10 minuter.

Det finns mycket att titta på här. Främst finns det en mängd små butiker med olika konsthantverkare. Allehanda hantverksprodukter. Smycken, lergods, tavlor, choklad, läderhantverk - you name it...

Längst in på området hittade jag till och med ett stånd med pyssel. Deras hemsida är här.

Dessutom finns det lite djur att kika på. Inte så många, men tillräckligt för att roa barnen mer än de andra butikerna. Ett par stora burar befolkade med höns, påfåglar och duvor. Ett par djuraffärer med sedvanligt utbud av smådjur (småfåglar, gnagare, fiskar). Och naturligtvis hundar och främst katter som går omkring i gränderna.

Just nu (fram till den 27:e) pågår också en utställning med bonsaiträd.

På området finns (åminstone) tre serveringar. Bägge gångerna vi varit här blev det lunch bestående av empanadas och öl.

Elin skrev om dagens utflykt här.

Säkerligen blir den någon mer tur hit medans vi är i Chile.

I INDIANBYN 20/4-2008 av Elin

2008-04-21T01:21:00.002-03:00

I dag har jag åkt buss till en indianby.
Där fanns både djur, smycken och bonsai-trädsplantor pytte små .
vi åt empanadas, det är jättegoda chilenska piråger med ost eller kött.
Jag och Melker drack god hallonjuice.
Vi gick runt i byn och tittade på alla saker och i alla olika affärer.
En bit därifrån fanns en mysig lekpark. Där lekte vi en stund.
När vi hade gått till bussen tog det en liten stund innan bussen kom vi åkte först åkte vi c02 sen åkte vi 427.
När vi kom hem till det hus vi hyr fick vi glass och kakor.
När jag hade fikat klart läste jag en liten stund.
Sen bloggade jag.
Det är jättevarmt fortfarande, som högsommar.
Snart åker mormor, det är tråkigt.
när jag bloggat klart kollade jag på tv det var Los Padrinos Magicos.

Tyst vecka...

2008-04-20T19:44:00.002-03:00

...men fylld av saker att skriva om.

Vi har inte hunnit och orkat skriva något den senaste veckan. Ska försöka bättra oss.

David har skrivit lite inlägg på sin blogg - kika här om ni är intresserade.

Hel dag på stranden!

2008-04-13T12:15:00.007-03:00

I lördags åkte vi till stranden samma som förra gången. Först buss, sen tåg till tobalaba där byte vi till ett annat tåg när vi hade åkt några stationer slocknade lamporna på tåget och vi stog stilla. Sen ropade dom ut något i högtalan på spanska mamma sa att dom sa "vi har stannat av oförusätbara händelser".

Efter ett tag startade tåget igen.när vi var framme i Pajaritos tog vi en långfärdsbuss till vinja del mar direkt.det slog lock för öronen ett par gånger.när vi kom fram gick vi och letade efter stranden.

sen behövde vi gå på toa mamma var inne på ett par ställen och frågade om dom hade toa men ingen hade det.sen gick mamma och frågade på ett kafe men det hade dom inte.... sen frågade mamma om man fikar här finns det toa då? ja! då tog vi en fika och alla fick gå på toa. sen fortsatte vi.

vi fortsatte det var mycket finare kvater än i val paraso 30 vånings lyx hotel! väldigt fina skyskrapor och lägenheter men inte så fina bilar;)

när vi kom till stranden hoppade vi i bad brallena. och kastade oss i vattnet eler snarare i vågona. Det var aldeles för starka vågor för att kuna gå ut långt. häftigt.

vi byggde ett jätte stort sand slott!!! och en motor båt av sand. sen åt vi lunch. pappa satte sej inne på ett kafe och läste någon timma . sen byggde vi en pool vid strandkanten och när vågona var tillräckligt höga fylldes poolen. sen kom pappa och sa att vi måste gå.

sankta lucia2

2008-04-10T21:47:00.004-03:00

I dag har vi åkt till sankta lucia igen! fast med mormor och David.

Först tog vi bussen till tunnel banan fransikobilbav sen bytte vi i tobalaba sen till sanktalucia. sen gick vi till berget sanktalucia.

det var väldigt höga skyskrapor!!!när vi kom fram till kanten av berget skrev pappa in hur många vi var.sen började vi gå.vi tog en annan väg upp en bilväg utan bilar.mamma skulle ha vägrat att gå längre än dom trapporna innan bilvägen!!!

sen kom vi till en trappa brevid vägen.på vägen brevid trappan var det en ödla.

efter ett tag ville ödlan inte bli kollad på så den kröp i väg. vi fortsatte uppåt för trapporna.det var kaktusar , träd och blommor. sen kom vi upp till en stor utkiksplats där vi åt vår matsäck.det var en fin utsikt över stan.när vi hade ätit klart fortsatte vi.

vi gick upp för några mer trappor. sen kom man till ett litet ställe där man kunde fortsätta en trappa upp sen var man på toppen.mamma skulle ha svimmat för länge sen;)!!! pappa vände i trappan med melker och mormor stannade kvar där men vi andra gick upp.

sen gick vi ner och tog en glass fem glassar för tio kroner.sen började vi gå mot torget som vi var i söndas.sen tog vi en dricka sen tog vi bussen hela vägen hem jag och David fick stå.

mormor och David kommer!

2008-04-09T22:16:00.002-03:00

I dag har äntligen mormor och David komit fram!

först plingade på dörren då kom mormor och david sa att han för sökte pruta i taxin men det gick inte;)
mormor och david hade med sej en data som pappa installera.

sen plingade det på dörren igen "vem kan det vara?"det var brevbären som kom med ett paket från mormor och morfar. De hade skickat paketet för länge sedan och så kom det idag!

i paket var det godis.

sen gick vi till parken och lekte efter det gick vi till affären och handlade.vi handlade lunch piråger med ost och mycket mer.
sen gick vi hem och åt, när vi hade ätit klart kom mamma hem.hon kom hem tid i dag. sen när datan var klar installerad fick vi varsit lösenord.

melker tog datan ifrån mej när jag spelade.
sen gick vi ut och gick. pappa var hemma och skalade små potatisar och Melker spelade data.

när vi kom hem skalade pappa fortfarane potatis och Melker spelade data.
jag började baka en kaka och melker hjälpte mej.

när kakan var klar åt vi middag.sen fickade vi och elin fick sina födesedags presente av mormor och david. det var en mp3 och 2lego modeller jag och melker också fickvarsin av mormor.

Vägskylt

2008-04-08T12:43:00.002-03:00

Såg denna vägskylt från bussen på väg hem från torget.

Omgivningarna kändes ganska lugna, men uppenbarligen inte...

söndag på ett torg!

2008-04-07T11:33:00.009-03:00

I söndags hade vi tänkt att åka och bada men klockan hade blivit för mycket för den långa resan!
Men vad skulle vi nu göra? humm då kom pappa på vad vi skulle åka till ett stort torg som han ville att vi skulle ha gjort i torsdags.

vi hade tänkt att ta tåg men vi såg att bussen gick ända till torget. vi hoppade på en buss och alla fick sittplats. när vi hade kommit fram till torget såg vi en massa människor.vi såg en stor kyrka och bestemde oss för att gå in i kyrkan.det var aldeles tyst där inne! kyrkan var veldit veldit stor med målningar i taket och fina skulp turer.

sen gick vi ut ur kyrkan då såg vi två poliser med polishundar.

Sen såg vi att dom läste Harry Potter i chile på en affisch man kunde köpa den i förväg för att se till att man fick den. det var harry potter7.

det var väldigt många som tiggde. det var otäckt att se så många som har det svårt. vi gav lite pengar till en gubbe som tigde utanför kyrkan och en kille som gjorde konstverk med sprejflaskor dom var jättefina!

vi gav också till några barn som spelade trumma med sin pappa, dom såg jättetrötta ut.

vi gick in i ett stort köpcenter och in på toa.

när vi kom tillbaka till han som gjorde konstverk med sprejflaskor hade han gjort 3 nya tavlor. han sa att det här var typiska chilenska konst verk.

sen gick vi och tog en glass sen åkte vi hem.

Cerro San Cristóbal, take 2

2008-04-06T13:53:00.016-03:00

På lördagen återvände vi till Cerro San Cristóbal, denna gång med Christin också.

Planen var att utforska djurparken. Vi tog oss därför till andra ändan av berget, via tunnelbanestationen Baquedano.

På vägen till bergets fot passerade vi en mängd stånd där det såldes lite smått och gott i hantverksväg.

Sedan kom vi fram till början på bergbanan. Mycket kommers var det här också, fast mer turistigt (eller åtminstone mindre lockande).

Eftersom djurparken ligger halvvägs upp på berget, på bergssluttningen, tänkte vi ta bergbanan upp. Vi skippade toppturen denna dag, utan en enkel biljett upp till zooingången fick det bli.

Christin var lite tveksam, men följde med. När väl bergbanan kom klev vi upp i trappan som ledde på till kabinen, och klev på. Då blev Christin blek. Riktigt blek. "Nej, det här går inte", sa hon med darrig röst och gick på minst lika darriga ben tillbaka ned för trappan. Vad göra? Äsch, vi forsätter upp nu när vi köpt biljett. Vi gav Christin inträdesbiljetten till djurparken och hoppades att hon skulle ta sig upp till fots. "Jag ska försöka", sa Christin. "Annars syns vi här nere senare" sa vi och sedan åkte bergbanan.

En stund senare klev merparten av familjen av i övre delen av djurparken. Vad gör vi nu? Ett par Chilenska kontantkort till våra mobiler kanske inte hade varit så dumt. Nu hade vi inte ens med någon telefon.

Vi tog oss nedför den slingrande serpentinväg som zoot (zooet?) låg utmed. Lite giraffer, zebror och många andra djur. Längst ned vid elefanterna låg den lägre ingången. Ingen Christin. VAr hon på väg upp, eller hade hon stannat där nere? Vägen upp till fots var också mycket besvärlig för höjdrädda... Vi väntade och kikade både uppåt och nedåt. Nej, hon var nog kvar där nere.

Precis när vi tänkte gå ut ur djurparken och ta oss ned tillbaka fick vi syn på Christin. Som kom gående uppifrån! Åter traskade vi hela vägen upp igen för att tillsammans se vad djurparken hade att erbjuda. Motion fick vi i alla fall.

En stor fågelvoljär låg på bergssluttningen. Man kunde gå in i den och vi gick på en gångbro högt uppe i luften. Christin följde inte med.

Längst upp hittade vi vita tigrar. En stor och två små.

Sedan var det bara att vända tillbaka nedåt. Vi gick förbi djuren, kikade lite mer på dem och kom till slut tillbaka ned på plan mark.

På vägen till tunnelbanan gick vi in på en gård full av restauranger och butiker. Här var det skönt att sätta sig ned. Alla var trötta, och Melker hade somnat i famnen. Vi tog varsin dricka, och beställde en portion "japanska köttbullar i pasta" med sex bitar. Fascinerande nog kom det in fyra tallrikar till den utan att vi bad om det. Så alla smakade med god aptit.

Mina sista dagar på Mödravårdspraktiken i Pudahuel

2008-04-06T12:25:00.006-03:00

Onsdagen och torsdagen var de sista dagarna på praktikplatsen i Pudahuel.

Denna hälsocentral är ur allmänna systemet och både patientbesök och läkemedel är helt gratis för patienterna. Den är mycket modern och vissa patienter säger att den till och med är bättre än de privata centralerna.

I detta område föds ungefär lika många barn varje år som totalt i hela Sverige.

På onsdagen var jag med läraren Sandra och en av de andra studenterna, Carina. Då det var deras sista dag på praktiken fick jag mest bara sitta brevid och lyssna. Jag fick inte chansen till att ta emot patienterna mer på egen hand då de andra studenterna var i sin slutfas och behövde sina sista bedömningar. De fick också genomgå förhör som jag fick närvara i.

BMI eller IMC som det heter här räknas ut på alla patienterna när de kommer. Det finns en särskild kurva för gravida. Man är mycket frikostig med att slussa in patienterna i olika program, både dietistprogram och program för de som är deprimerade.

Många patienter har en tragisk historia bakom sig och jag har mött mycket fattiga patienter med stora problem. I onsdags så kom en patient som jag trodde var en bit över de sextio, hon hade mycket svårt att arbeta på grund av svåra inkontinensbesvär och svåra framfallsbesvär sedan flera år. Här kände jag verkligen att vi hade behövt personalkläder och förkläden vid undersökningen! Kvinnan arbetade med att plocka kartonger och papper på nätterna för att sedan sälja, som Cartonera. I slutet av besöket visade det sig att patienten var född 1964. Livet går verkligen hårt fram för vissa.

På onsdagseftermiddagen åkte vi direkt till skolan för att ha lektioner fram till 17.30. Jag var mycket trött, det är jättesvårt att klara sig helt utan pauser för vare sig fika eller lunch när man åker hemifrån så tidigt. Jag hoppas att man åtminstone får någon paus på förlossningspraktiken, när man har så långa arbetspass. Det ryktas om att vi ska göra 13 h. per dag, och då tillkommer ju resan till och från.

På onsdagskvällen när jag kom hem ställde jag mig och gjorde köttbullar till hela vårdcentralen för studenterna skulle bjuda på lunch dagen efter.

På torsdagen hade vi inga patienter utan hela förmiddagen gick åt till att arrangera en sal för föräldrautbildning. Vi blåste upp ballonger, satte upp girlanger, tände rökelse, fixade fika och ordnade med alla praktiska detaljer inför kursen som skulle hållas. Studenterna höll sedan en kurs om amning för ett antal mödrar i graviditetsvecka 9 till 33. Den yngsta deltagaren var 12 år!

Kursen påminde mycket om den typ av kurs vi håller i Sverige. Det var både ren föreläsning och interaktion mellan kursdeltagarna. Det stora skillnaderna är att vissa uppfattningar om hur bröstvårtorna ska kunna vänjas inför amningen lever kvar. Även att man inte kan äta viss mat för då tycker inte bebisarna om mjölken lärs ut. Dock går det alldeles utmärkt att dricka vin trots amning, det är bara att dricka vatten brevid! Men numera kanske man får det hemmavid också - det fick jag förresten höra på min MVC vid amningsinformationen!

Sedan hade vi fullt sjå med att springa och handla olika saker till lunchen som skulle hållas. Vi blev utskickade flera gånger för att handla. I dessa kvarter kändes det inte så roligt att leta efter små affärer, det är mycket fattigt och många, både människor och djur (katter, hundar och hästar som driver runt) ser ut att må dåligt.

Det var en trevlig, lång lunch - den första för mig sedan jag kom hit. Därefter gick vi runt och tog avsked av hela hälsocentralen och jag fick då chansen att se hela hälsocentralen. Allt ifrån sterilen till apotek. Överallt skulle vi kyssas och kramas, även de jag aldrig träffat förrut.

Det hade varit roligt att få göra korta besök på de andra ställena på hälsocentralen också. Men min tid här var ganska kort och intensiv, jag hade ju gärna varit med en till barnmorska någon dag också.

På fredagen var vi inne i skolan för presentation av patientfall samt för ett stort jubileum på skolan.

Förmiddagen gick till att andra elever presenterade två patientfall. Tre lärare närvarade, och de gick ganska hårt fram med kritik.

Under lunchen letade jag efter en polisstation för att ordna med mitt studentvisa. Det får bli ett annat inlägg senare.

Efter lunch hade skolan ett stort jubileum. Tal, sång och samling i aulan. Efteråt var det mottagning där det serverades juice och läsk åt alla studenter.

På fredagen efter skolan!

2008-04-05T22:15:00.009-03:00

På fredagen hade det varit en lugn dag hemma. Jag kom hem sent på eftermiddagen från skolan, fast jag trodde att jag skulle varit hemma till lunch. Jag möttes i dörren av tre glada barn som "hade väntat hela dagen" på att få göra en utflykt!!

Jag tog en snabb kalldusch, barnen lekte ute på gården och efter någon timme var vi klara för avfärd. En middag någonstans i stan och kanske till en lekpark efteråt, hade vi tänkt.

Vi gick till busshållplatsen, som så många andra i denna del av staden. När tre proppfulla bussar hade passerat utan att ens stanna bestämde vi oss för att åka åt andra hållet. Det var en trevlig tur och vi kom längre och längre upp mot bergen. En fantastisk utsikt visade sig och vi såg samhällen uppåt bergen vi aldrig anat fanns. Efter ett tag åkte vi ut ur las Condes och kvarteren såg fattigare och farligare ut. Vi klev således av bussen igen. Några små affären och glasstånd hittade vi, men inga restauranger och det hade vi nog inte väntat oss heller i dessa kvarter.

Vi såg en buss komma som var på väg åt andra hållet tillbaka, vi vinkade och den stannade mitt i en korsning och vi fick stiga på - trots att det inte var en enda hållplats i närheten. Bussresan gick nu mycket vilt till och vi höll i oss och barnen hårt för att inte trilla ur sätena. Vi hade inte klarat av att stå upp på denna färd utan att trilla omkull. Ju närmare hemma vi kom, ju fler människor. Vi bestämde oss för att strunta i färden ända ner till innerstaden för att leta efter en restaurang.

På gångavstånd hemifrån hittade vi en lokal pub/restuarang där vi åt middag på terrassen. Under tiden mörknade det alltmer för att vara alldeles svart när vi var färdiga. Melker satt på en trappavsats och ritade. Axel och Elin läste sina böcker i lugn och ro efter maten och vi hade kunnat sitta hela kvällen.

Tekniska muséet i Santiago av Axel

2008-04-04T13:15:00.006-03:00

I torsdags gjorde vi en utflykt till en museumpark. vi tåg tåget till Quinta Normal, två byten och sen till sen till slutstationen så var vi frame. Det var en park full av museum. Det här komer ta ett tag att hinna kolla i alla musem!

På tunnelbanestationen bestämde vi oss för att gå till tekniska museumet. Vi kom in i en stor park full av träd mitt i parken fanns en liten sjö. När vi gick och letade efter museet såg vi en liten bil som sprutade något grönt kanske var det gräsfrön.

När vi hade hittat museumet gick vi in. jag tyckte att det var ett bra museum. Men det var många gånger mindre än i stockhålm. pappa tyckte att stockhålms tekniska museum var bättre men jag tyckte att dom ungefär dom var lika bra. Museumet här skulle ha varit bättre om det var större!

I museumet fanns det mycket saker, man fick röra allt. När man kom in var det ett rum det fanns en gammal tv och en mangnet till en gammal motor och myket mer(: det fans två rum på sidorna. När vi var klara med museumet gick vi ut. Vi satte oss på en bänk och åt vår matsäck.

När vi hade ätit klart åkte vi hem.

Elin berättar om sin onsdag...

2008-04-03T16:02:00.000-03:00

...och Melker är med på ett hörn

Cerro San Cristóbal, take 1

2008-04-02T11:25:00.010-03:00

Igår, tisdag, gjorde jag och barnen en utflykt till Cerro San Cristóbal. Det är ett berg inne i Santiago med en massa saker att se. Det går både linbana och bergbana upp. På berget finns bla en djurpark.

Vi tog tunnelbanan till nämaste station och gick till berget. Det tog ungefär 20 minuter.

Den här gången hade vi bestämt oss för att ta linbanan upp. Vi köpte biljetter och åkte hela vägen upp till toppen.

Linbanan gick ganska högt upp i luften, och lite pirrade det nog i magen. Men alla barnen tyckte det var mer spänannde än läskigt. Man såg jättelångt ut över staden när man åkte upp. Det var nog tur att Christin inte var med :-)

När vi kom upp till toppen gick vi runt och tittade. Längst upp på berget står en stor staty.

Det finns också en kyrka där, och en stor utomhusteater (eller snarare utomhuskyrka). Och naturligtvis en jätteutsikt.

Även fast det var en molnfri dag såg man inte bergen längst bort så bra. Så smutsig är luften i Santiago.

Sedan tog vi linbanan tillbaka ner. Den här gången klev vi av på mittenstationen för att se hur det såg ut där.

Vi hittade en lekplats med en massa saker att klättra i. Där stannade vi ett tag och lekte samt åt vår medhavda matsäck.

Sedan gick vi tillbaka till mittenstationen och åkte resten av vägen ner med linbanan.

Det finns mer kvar för oss att se på berget. Bergbanan har vi inte provat, och djurparken hann vi inte titta på. Det får bli nästa gång!

Tisdag på Cardenal Raul Henriques Centre

2008-04-02T00:05:00.003-03:00

Nu när vi växlat om till vintertid här i Chile så har jag både idag och igår sett flera barn med mössor och öronlappar på sig om morgnarna. Det börjar bli lite kyligare på morgonen och kvällen men på dagtid är det fortfarande 25-30 gr. varmt och nästan olidligt om man står och väntar på en buss som dröjer.

Idag har jag fått vara tillsammans med chefen på centret, Nelson, som är barnmorska. Vi träffade många patienter under dagen, här kan man få många prev.timmar på en dag!

Varje patient har 20 minuters besökstid men jag upplevde verkligen att varje patient fick den tid de behövde. Patienterna fick mycket uppmärksamhet och chans att berätta om varför de kom dit. Det var många tragiska fall och flera nygravida som var mycket ledsna över sin situation - här finns ju inte möjlighet till abort lagligt som i Sverige. Många människor här lever under mycket svåra sociala och ekonomiska förhållanden. Vi har också haft ganska många patienter med STI, så den biten som jag tidigare inte sett så mycket av får jag dessto mer här.

Nelson pratar fort och mycket "Stoppa mig om jag pratar för fort!". Även de andra studenterna undrade hur det gick för mig idag då Nelson är känd för att tala snabbt. Det som ibland är svårt är framförallt när uttryck som jag inte är bekant med används. Och ibland när jag hamnar i någon livlig diskussion så kan min egen spanska svika, jag hittar inte rätt ord eller verbform. Förståelsen känns dock inte svår - inte heller takten. Jag är glad att jag hänger med även när samtalsämnena hastigt ändras. "Du måste bara komma till den punkten att du börjar tänka på spanska" sa Nelson. Ja, vi får väl se vad tre månader gör. Antagligen känner jag att jag precis kommit igång när det är dags att åka hem.

Många frågor och undersökningar är mer ingånde än vad jag sett i Sverige. Datasystemet känns också mycket bra och heltäckande, lätt att använda, tror jag. Hela Santiago använder sig av systemet Rayen, men alla sjukhus och vårdcentraler är ännu ej uppkopplade. Kommunikationen mellan de olika centran och sjukhusen fallerar också, så patienterna får med sig en hel lunta med kopior för att ta med till sjukhuset.

Det är relativt vanligt med unga mödrar i 16-17 års åldern, och det är inte ovanligt med unga flickor på 11-12 år som är gravida.

Jag skulle kunna skriva jättemycket idag, för allt här känns så spännande. Idag har jag varit med i många givande diskussioner om förhållandena här i Chile kontra Sverige kontra Bolivia och resten av Sydamerika. Det känns lite synd att det bara är den här veckan kvar på Centrat, för här är så mycket att lära och se. Fredagen går dessutom bort för då ska vi vara i skolan hela dagen för presentation av patientfall. Jag får skriva mer en annan kväll, för jag har så mycket kvar att berätta om det jag är med om här.

Mödravården vecka två

2008-03-31T23:16:00.006-03:00

Så var det då dags för andra praktikveckan på mödravården vid Cardenal Raul Silva Henriquez Centre.

Det var med viss oro jag åkte iväg till praktiken på morgonen en timme senare, det var ingen på praktiken som pratat om tidsförändringen och vi checkade för säkerhets skull med Matías kvällen innan. Men tänk om de andra studenterna ändå skulle stå och vänta på mig. Men nejdå, ingen fara på taket - jag behövde bara vänta en halvtimme på de båda andra och för första gången kom vi dit endast en kvart efter utsatt tid.

Idag, den 31 mars, skulle vi inte ha några patienter utan idag skulle endast statistiken bokföras. Det blev inte så. Vår dag bestod av preventivmedelsrådgivning och en graviditetskontroll.

Det är många unga flickor som kommer gemensamt med sina mödrar för preventivmedelsrådgivning. Det blir ganska intima frågor och undervisning om både antikonception och STI.
Enligt läraren är det mycket vanligt förekommande att mödrarna följer med sina döttrar, kanske beror det på totalförbud mot abort? PostAntikonceptionsmedel är dock tillåtet att ha tillhands om man glömmer att skydda sig.
Det blir mycket undervisning om kondomer som skydd mot både graviditet och STI - samma kondom används vid varje undervisningstillfälle och den är ganska välanvänd vid detta laget.

Det är inte så många varianter av antikonceptionsmedel som står till buds, detta beror främst på ekonomiska skäl. Har trots detta mött flera patienter som fått information om Implanon och som bestämmer sig för denna metod. Implanon ingår i det allmänna programmet, och är kostnadsfritt för patienten.

Graviditetstest är mycket ovanligt på vår mottagning. Istället granskas noggrannt alla graviditetstecken såsom illamående, trötthet, amennorre, inspektion av bröstvårtornas utseende, palpation av uterus samt försök att lyssna efter fosterljud då patienten kommer för att kontrollera om hon är gravid.

Detsamma gäller STI. Klamydiatest är mycket ovanligt och görs enbart efter tecken såsom ett flertal spontanaborter.

En mycket stor skillnad mellan svenska och chilenska förhållanden är att barnmorskorna här både ställer diagnos på patienterna och behandlar dem. Första dagarna funderade jag på om jag hamnat med rätt yrkeskategori. Det var många sjukdomsdiagnoser som ställdes och läkemedel som skrevs ut.

Det finns även en hel del andra skillnader mot våra svenska förhållanden men jag förstod idag av lärare Sandra att denna mödravårdscentral är mycket långt framme. Det är stora skillnader mot hur det har sett ut för bara några år sedan.

Ekonomin är annorlunda än hemma och skolan måste ha med sig allt material som behövs till hälsocentralen. Allt material, inklusive det skynke som patienterna kan skyla sig med, förvaras i det omklädningsskåp som delas av mig och Sandra. Idag insåg jag att det är samma skynke som användes i förra veckan. Utan tvätt... Detta med hygienen är någonting som jag tänker på och som skulle kunna förbättras.

Jag upplever dock att rutinkontrollerna är mycket mer ingående och heltäckande än de vi gör i Sverige. Rutinmässigt görs noggranna bröstundersökningar och barnmorskorna utbildar patienterna till att göra detta själva. Man lägger också stor möda på förebyggande verksamhet.

På denna hälsocentral kommer kvinnorna i genomsnitt 10 gånger under en graviditet. Detta är på gång att förändras och ska inom kort dras ner till 6 gånger samt gruppträffar. De kvinnor som har svårt för gruppträffar hoppas man kunna fånga upp och erbjuda enskilda konsultationer. Från skolans sida är man inte nöjd med denna utveckling.

Resten av veckan ska jag vara tillsammans med de yrkesverksamma barnmorskorna för att få möjlighet att ta del av den chilenska verkligheten på mödravårdscentralen och inte bara undervisningssituationen.

Detta med att lärarna hela tiden är med studenterna på praktikplatsen känns mycket bra och givande. Studenterna får hela tiden feed-back på sitt sätt att agera samt stöd, råd och tips. Mycket fin uppmuntran!!
Det är säkert nyttigt för lärarna att vara ute i verkligheten också ;-) Läraren Sandra betonade att hon varit lärare i 10 år och att det är länge sedan hon arbetade under samma förhållanden som de chilenska barnmorskorna - dock möter hon ju riktiga patienter tillsammans med studenterna dagligen!
Jag tror att någon form av blandsystem med det vi har i Sverige där yrkesverksamma barnmorskor är handledare och med lärare ute på placeringarna vore att föredra.

Det tuffaste med praktiken är egentligen att vi inte får någon möjlighet till paus under dagen, vare sig för fika eller lunch, samt att min resa till och från praktiken tar mellan 4 och 5 timmar dagligen.

Något schema mer än att jag vet vilka placeringar jag ska ha har jag inte sett ännu och som det ser ut för stunden ska jag vara inne i skolan efter praktiken onsdag, torsdag och fredag. Men det kanske hinner ändra sig...

Alla studenter åker med lärare Sandra tillbaka till universitetet och det är lite med sorg i hjärtat vi passerar bussar till las Condes utan att jag får gå av. Det är inte säkert att åka så långt för mig med buss själv. Istället får jag snällt åka med till skolan, promenera till tunnelbanan, göra tre olika tågbyten och därefter ta bussen hem. Det tar minst 1,5 h. att ta sig hem från skolan.

Söndagsutflykt

2008-03-31T12:24:00.006-03:00

I går var det söndag, och vi gjorde en utflykt till havet.

Vi beslöt oss att åka till Viña del Mar. Eller Valparasio. Dessa två orter ligger nära varandra vid havet.

View Larger Map

Vi tog oss till busstationen där bussarna avgick. Via Matias hade vi fått tips om ett bolag vars bussar avgår varje kvart.

Busstationen låg två hållplatser från den ändhållplats Christin åker till på morgonen. Det betydde buss hemifrån, sedan tunnelbana två stationer och byte till annan tunnelbana. Totalt drygt en timme.

Väl framme hittade vi utan problem ett stort urval bussar. Vad och vart skulle vi välja? Vid biljettluckan bestämde vi oss för Valparasio.

Viss förvirring uppstod när vi skulle beställa och betala. Vi försökte säga att vi var två vuxna och tre barn. Mannen i biljettluckan frågade om igen hur många biljetter vi skulle ha. Vi gick därifrån med tre biljetter.

Det visade sig att man fick så många säten som man betalade för. Sedan fick man klämma ihop sig bäst man ville. Nåja, det skulle väl gå.

Bussen dit var inte fullsatt och gick inom ett par minuter. Bussfärden gick genom bergen mot kusten. Inte över alla toppar, vi passerade genom två tunnlar. Trots det kände vi av höjdskillnaden och fick lite lock för öronen ibland. Resan tog ungefär 90 minuter.
Himlen blev blåare och luften klarare ju närmare kusten vi kom.

Till slut kom vi fram till Valparasio.

Vi kanske skulle ha lyssnat på Christin och valt Viña del Mar direkt. Valparasio hade inga stränder, och området runt busstationen kändes inte helt säkert. Vi gick till en park strax bredvid och åt vår matsäck.

I parken var det också loppmarknad. Vi roade oss med att gå runt i stånden och kika på allehanda prylar. Nöjde oss med ett par stenar och kaleidoskop till barnen. Fast jag hade gärna hade köpt en antik golvgrammofon som stod där och spelade jazz på stenkakor. Christin kunde också tänka sig det, men fraktfrågan fällde förslaget.

Vi drog oss neråt vattnet. Gatan vi gick på var kantat med försäljare. Ju närmare vattnet vi kom ju fler fiskstånd.

Vid slutet på gatan hittade vi en hel radda med bussar, och det visade sig att de flesta gick till Viña del Mar, så vi tog bussen dit.

Bussen skakade fram längs kustvägen och en välvillig bänkgranne till Christin talade om var den bästa stranden fanns. Vi följde rådet och hamnade nere vid vattnet.

Barnen hade siktat in sig på att bada, men väl nere vid vattnet var den röda flaggan hissad. Varning, bada ej. Det var ganska höga vågor och ordentligt strömt i vattnet.

Vi slog oss ner vid strandkanten och barnen lekte i vattenlinjen.

Vid vattnet låg det flera stora bläckfiskar. Eller var det någon stor långarmad vattenväxt? Åsikterna går lite isär inom familjen, döm själva.

Vi tog oss tillbaks samma väg till bussen hem. Alla var trötta, och både Elin och Melker somnade gott på bussresan.

Väl frame i Santiago vid 20-tiden var det kolsvart. Kvar hade vi de kommunala transportmedlen. Det kändes varmare på tunnelbanan än på stranden, och det var fullt med folk. Och två sovande barn.
Som tur är får man alltid sittplats om man har ett barn i famnen.

Dagens lektion: Normaltid...

2008-03-31T11:55:00.004-03:00

...eller vintertid som det också kallas infördes här i Chile natten mellan lördagen och söndagen.

Dessutom gick Sverige över till sommartid samma natt (eller hur?). Vi vred tillbaka klockan och ni fram klockan - det betyder att det nu är sex timmars tidskillnad (mot fyra innan skiftet). Just som man börjat komma ihåg tidskillnaden byts den. Såklart.

Det var inte helt uppenbart att klockan ställdes tillbaka här. Precis som i Sverige är det ingen stor grej, och här läser vi inte ens dagstidningarna eller ser på nyheterna. Som tur var så nämnde Matias det när vi fick nycklarna till huset, så vi hade en aning om att det var dags.

Tydligen så brukar Chile ställa tillbaka klockan "första söndagen på eller efter 9:e mars", men beslöt att skjuta på det ett par veckor för att spara energi.

Intressant (?) nog så ställdes klockan tillbaka här vid midnatt (tillbaka till 23.00) i stället för mitt i natten som i Sverige. Inte för att det har någon praktisk betydelse...

Undrar ni vad klockan i Chile just nu kan ni alltid klicka här!

Dagens lektion: Postgång och postadress

2008-03-29T22:38:00.005-03:00

Här i Santiago finns inga brevlådor. Post kommer det ändå.

Vid oregelbundna tillfällen på dagen kommer en brevbärare och slänger in posten över staketet.

På vår lilla gård med sex hus tar den som först ser posten och sätter upp den på staketet vid grinden. Sedan är det bara att kika om det kommit något till ens hus.

Vi får vittja räkningarna som kommer till oss.

Prova gärna att skicka vanlig post till oss, kan vara kul som omväxling till eposten!

Adressen är:

c/o Halles
Isabel la Catolica 7434 casa 5
Las Condes
Santiago
Chile

lördag nummer 1 i chile

2008-03-29T19:41:00.005-03:00

I dag har vi inte kunnat göra några riktiga utflykter för demonstrana!!!

det tyckte jag var tråkit! men vi har i allafall gjort lite.

mamma och pappa lyckades sova till 9:00 inte mer!

när vi hade ätit frukost bygde vi ihop Elins lego som hon fick av mej och Melker. sen chattade jag med Alex.

sen gick vi till en lekpark - den nermaste som ligger på vår gata.där lekte vi och tog kort. jag och elin tävlade med var an vem som kunde klättra upp och ner snabast, för mej tog det 25 sekunder för elin tog det 32 sekunder, jag vann.

sen vart melker toa nödig så vi var tvångna att gå hem men pappa tog några bilder fast melker var nödig. när vi kom hem så läste jag lite harypotter medans mamma bloggade.

sen gick vi och handlade. inne i affären skulle vi köpa godis nästan omöjligt.

när vi hade kommit hem så knakade det på dörren vi hittade en lapp det ståg:jag är din granne ring mej fast på engelska jag och pappa gick och plingade på dom sa att vi skulle komma och seta oss dom pratade engelska så jag för ståginget sen gick vi hem och åt middag.

Lördag i Las Condes

2008-03-29T15:15:00.012-03:00

I dag är det lördag och vi är alla lediga. Vi håller oss i vårt område pga demonstrationerna på stan. Vi har dock inte märkt av några oroligheter alls. I går kväll när vi satt ute och åt middag hörde vi många polisbilar och ambulanser men så har det nog varit varje kväll, vi tänkte väl på det för att vi inte visste om det skulle bli oroligt här.

Det är mycket gröna ytor runt om i staden och i vårt område. Det är också mycket bilar som kör hårt och fort. Finns många bra lekparker runt omkring oss dit vi går mellan varven för att barnen ska få röra på sig. Det är dock inga barn ute och leker själva på gatorna, det känns som att barnen har betydligt sämre rörelsefrihet här. Även här på vår innergård är det alltid någon vuxen i närheten när barnen är ute.

I kartan här ovanför kan ni navigera runt. Vi lägger till fler landmärken allt eftersom.

Vårt lilla område består av sex små kedjehus och det bor flera barn här - några lite mindre, några tonåringar och ett par flickor i samma ålder som våra. Det är jätteroligt att se hur barnen söker sig till varandra och vill leka trots språkbarriären. De blandar gester, lite engelska och spanska när de umgås. Elin har varit inne hos grannarna en kort stund men de har inte vågat följa med in hit.

Det är väldigt tyst på vår gata, och vi störs aldrig av de andra trots att vi förstått att det bor minst fyra hundar och några kattor bara bland husen här. Vi är lite oroliga att våra barn ska vara för högljudda och vi arbetar dagligen för att få ned deras ljudnivå både i samtalen och när de ropar på oss/varandra.

Vårt hus består av tre våningar, det finns fyra sovrum samt både TV/lekrum, vardagsrum, kök och en uteplats där vi äter alla mål. Jag som gärna vill ha alla omkring mig och se vad de gör, tycker att det är lite jobbigt men vi kunde nog inte ha haft mer tur än så här med vårt boende.

Det finns tre toaletter och två små dusch/badkar men standarden är ju inte densamma som hemma. Men god nog.

Vi bor i den finare/rikare delen av Santiago och i de fattigare områdena är det inte lika välskött och fint som här. Det kostar ungefär lika mycket som vårt hus i Sverige, men det här var ändå ett bättre och billigare alternativ för oss än de universitetet rekommenderade.

De hade både blivit mycket dyrare och trängre för oss. Jag vet inte hur det hade gått om vi bott i en liten lägenhet på 20:e våningen. Så vi är jätteglada att jag hittade annonsen om huset.

Min födelsedag! Elin 28/3-2008!!!

2008-03-28T20:37:00.010-03:00

i dag fyller jag år ! på morgonen så fick jag paket det var en röd kamera ,lego och en bok.
Mamma var ledig för att det var oroligt på stan.Det kändes bra att mamma var hemma....
vi åt frukost och pappa jobbade med datan.
När alla hade ätit frukost åkte till köpcentrumet där åt vi lunch.
Efter lunchen åt vi vanilj glass
vi gick till parken och lekte den låg nära och den var stor.
Det fanns massa klätterställningar.
när jag kom hem lekte jag med Catalina och hennes hund.

Axel fick en ide att baka tårta. Mamma trodde inte att det skulle bli bra med gasspis.
Axel bakade tårta till mig med citron från trädgården .

Sen åt vi midag det blev spageti och köttfärssås .

Jag har tagit massor av kort med min nya röda kamera.
Mamma och pappa tycker jag är duktig på att stava.
efter midagen granerade jag tårtan.
Melker blev trött av att vänta.

Mina första dagar på praktiken

2008-03-27T18:36:00.004-03:00

Nu har jag varit två dagar på praktiken. Hade tänkt skriva redan efter första dagen men jag var helt slut och ur balans (vätskebalans) att jag inte klarade av det.

Gick upp klockan fem på morgonen i går. Det var alldeles kolsvart ute och helt öde på gatorna - bara jag och gatustädarna.
När jag kom till busshållplatsen såg jag precis en buss åka iväg, men det kom en till ganska snart. I mitt stilla sinne undrade jag hur jag kunde se var tunnelbanan var i mörkret så jag skulle veta när jag skulle gå av - men det ordnade sig då Metroskylten lyste.
Det var alldeles tomt överallt, men så som genom ett trollslag så var det fullt med människor överallt och det gick knappt att ta sig ned för trapporna. Jag gjorde ett tunnelbanebyte och sedan åkte jag till ändhållplatsen ,San Pablo, på röda linjen. Jag kom fram tio minuter före sju och fick sedan vänta.

Vi skulle träffas 07.30 och som jag misstänkte var de andra studenterna sena. Maria-Luisa, utbytesstudent från Bolivia, kom kvart i åtta och klagade genast på Carina som alltid var sen. Vi hann småprata en bra stund innan Carina dök upp. M-L saknar sin familj mycket, hon har en son på 17 år och en dotter på 14 år. Hon har varit hemifrån sedan oktober för att studera i Chile.

M-L säger att människorna i Chile är mkt mer tillbakadragna och inte lika öppna som hon är van vid. M-L älskar att småprata och det är svårt här. I Bolivia blir man snabbt vänner och det är inte så märkvärdigt som här. Det är lätt att ta hem folk på lite kaffe, och öppna dörren, trots att de är fattiga. Detta låter precis som hur Romina och Gaby beskriver det tilknäppta Sverige jämfört med Chile... ;-)

När Carina kom åkte vi gemensamt två olika bussar ut till den mycket moderna mödravårdscentralen.

Hela hälsocentralen som låg alldeles i utkanten av stan i de fattiga kvarteren är mycket fräsch och ljusa, fina lokaler. Framförallt entrén och receptionen där alla patienter sitter och väntar är stor, ljus och luftig - högt i tak. På mottagningsrummet där vi hållit till de första dagarna finns på ultraljudsapparat och dator.

Jag blev presenterad för alla där och sedan tog vi snabbt emot dagens första patient i vår "box". Äntligen förstod jag vad Lorena menat när praktiken blev förskjuten en dag pg a att det ej fanns någon ledig box; mottagningsrum.

Dator på rummet är alldeles nytt och barnmorskorna kämpar för att lära sig. Systemet känns mycket bra och kanske t. om lättare än Obstetrix. Det finns färdiga frågor att ställa till patienterna på bl a anamnesen som är mycket ingående: Tidpunkt för första menstruation, menstruationens antal dagar och hur ofta (typ 28 dgr) , men även frågor om typ av relation, antal tidigare partners och om man varit utsatt för våld och sexuella övergrepp finns med och ska fyllas i.

Lärarna från skolan är med studenterna på praktiken och de tar emot patienterna tillsammans. Varje patient får i genomsnitt en timme var och blir mycket grundligt uppmärksammad. Det är meningen att studenten mer och mer ska hantera patienterna och allt pappersarbete för sig själv och läraren bara finnas med i rummet. Ofta tog dock läraren överhanden och styrde hela besöket.

Gynstolen är inte höj- och sänkbar och första dagen såg jag inte till någon lampa överhuvudtaget att använda vid de gynekologiska undersökningarna. Arbetställningen var lika dålig för både studenten och läraren som krokiga i ryggen tog prover och undersökte patienterna. Så hade jag ingen lust att arbeta, så dag 2 när jag var med och tog hand om patienterna flyttade jag fram en stol för att kunna komma i bra höjd och se vad jag gjorde.

Dock insåg jag snabbt att man fick absolut inte heller använda handskar på båda händerna. Hygienen känns lite si och så, dels har både jag och läraren privata kläder och bara en vit jacka över. Dels används ett bomullsskynke att skyla de patienter som vill i samband med undersökningen- samma skynke hela dagen. Tvål och vatten använder vi ju oss av, men det finns inte sprit vare sig till händer eller att torka av britsarna och gynstolarna med. Skulle ha tagit med lite sprit och handskar! Patienterna får en mycket liten bit papper ovanpå britsen precis där rumpan är.

Man är ganska duktig att klampa in på rummen trots att det är patienter där, t o m manlig personal kan komma in och prata om annat trots att vi har patienter på rummet.

Första dagen fick jag sitta på en stol ett par meter bakom lärare och student och jag såg bara deras ryggtavlor, de skymde dessutom patienten för mig. Därtill satt jag precis brevid golvfläkten och en radio med klassisk musik vilket gjorde att jag för att höra satt väldigt stelt för att uppfatta vad som sas, det är ju lättare att höra vad som sägs om man ser den som talar! Mellan varven talade de ganska tyst om intima detaljer samt även mellan lärare och student.

Efter varje patient togs ordentligt med tid att diskutera fallet både med den andra studenten och mig. Jag fick de första fallen översatta till engelska och jag insåg att jag faktiskt förstått i princip alltihop. Kändes skönt. Men jag måste försöka komma igång att prata mera spanska.

Vid halvtvå var vi klara med alla våra patienter och hela studentgruppen (4 med mig) samlades för att ha en timmes genomgång av dagen.
Dessutom hade vi genomgång av en presentation som min grupp ska hålla på skolan fredag eftermiddag. Det är ett patientfall och de andra studenterna hade förberett en ordentlig presentation på datan som kommenterades och justerades av läraren.

Hela dagen hade förflutit och vi hade inte ens fått en kort paus för att ta lite dricka. Helt plötsligt satt jag och funderade på om jag skulle svimma. Antagligen syntes det, trots att jag försökte se pigg ut för det blev ganska snart bestämt att jag inte skulle med till skolan för eftermiddagens lektioner.

Praktiken varvas med praktik på morgonen och fram till eftermiddag och därefter till skolan. Läraren Sandra som åkt bil till hälsocentralen skjutsade oss tillbaka till skolan. En bomb hade detonerat på en bank i samma område och vi fick inte ta oss därifrån själva.

Det var en ordentlig biltur och den gick vilt till. Vid varje rödljus trampade Sandra häftigt på bromsen och så fort det blev grönt ställde hon sig på gasen, filer byttes i flygande fart. Jag vet inte om hon alltid kör så där (tror det) eller om hon ville komma bort från de fattiga kvarteren fort.

Kom hem vid femtiden och mådde ganska dåligt hela kvällen, kändes som hela kroppen var i obalans.

Dag två åkte jag lite senare hemifrån och behövde bara vänta 30 minuter till M-L dök upp. Idag blev även hon orolig då Carina inte kom förrän 08.10 - "läraren skär halsen av oss!"

Carina kom, ganska lugnt, och sa att det inte var någon fara för hon hade ringt till hälsocentralen. Att vi väntat länge verkade inte bekymra. Det förvånar mig att man ser med så blida ögon på att studenterna är sena - "det är jättesvårt för dem att ta sig ända hit ut och de har så svårt att komma i tid". Det är nog inte hela sanningen, för jag har insett att jag nog har längst väg att fara. Efter halva min sträcka passerar jag de andras bostadsområden.

Nåväl, dag två fick jag patient nr1 översatt till engelska efteråt och där någonstans insåg läraren att jag förstått vad som sagts och då skippade även hon engelskan. Från och med nu förklarade hon det mesta på spanska.
Det känns skönt att det fungerar, men ibland hakar jag upp mig när jag inte hittar orden eller fastnar i grammatiken. Behöver verkligen träna mig på att tala spanska. De ord som jag känt att jag inte kunnat har visat sig vara lätta, mycket är samma som vi använder och annat är ganska uppenbart (samlag tex säger man bara sexuella aktiviteter).

När det var dags för patient nr2 så bytte läraren plats med mig och jag fick med stöd av den andra studenten ta emot patienterna därefter och sköta anamnesupptag mm. själv.
Dock kändes det svårt när jag fick en korg med preventivmedel att presentera. Det visade sig att det inte var så svårt, för man hade inte så många varianter här av bl a ekonomiska skäl. Patienterna har oftast inte råd med te x hormonspiral. Dock är det en del som önskar Implanon.

Idag var jag fräck och bad efter en patient att få gå iväg på toaletten och passade då på att trycka i mig en halv banan och en halvliter vatten. Det gjorde susen, för idag har jag trots avsaknad av lunch mått mycket bättre hela dagen och kvällen.

Innan vi slutade på dagen fick jag reda på att det skulle hållas en stor demonstration i de centrala delarna av Santiago på lördag. Kravaller och oroligheter att vänta!

Då kravallerna startar redan på fredag eftermiddag skulle vi enbart vara i skolan på förmiddagen så att alla kommer hem i tid innan oroligheterna. Det gick dock inte chefen på hälsocentralen med på. Därför skulle alla studenter och läraren vara tvungna att komma ändå. Man skulle dock stänga igen före 12 så att alla skulle kunna ta sig hem. Men då patientfallet fortfarande behövde dras skulle alla var tvungna att ta sig till skolan efteråt. Sandra tyckte dock att det var mycket olämpligt att jag kom med om något skulle inträffa - "det är skillnad med oss som bor här, vi kan inte slippa ifrån". Sandra ringde Lorena och de kom överens om att jag inte skulle till skolan eller praktiken. Jag erbjöd mig dock att komma på förmiddagen, men fick avslag.

Barnen blev förstås glada. Elin fyller ju 7 år i morgon (idag!) och då kan vi fira henne. Så nu har jag tre dagar ledigt och min helg har börjat!

Vi har dock fått nogranna instruktioner om att hålla oss hemma. Kravallerna börjar redan på fredag, det är värst runt universitetet och Cerro Blanco där skolan ligger, och människor slåss och bränner saker på gatorna. Förra året var det barn som dog i upploppen. Man protesterar på årsdagen av att tre män dog i samband med en demonstration på la Estación Central.

Jaha, då får vi väl ställa in oss på ett par lugna dagar hemma och barnen kan äntligen få ta itu med sina läxor ordentligt. På söndag funderar vi på att åka iväg till Viña del Mar och se havet och bada med barnen.

Onsdagens äventyr

2008-03-27T10:51:00.005-03:00

I går gick vi till en stor lekpark med torn och rutschkanor.

i lekparken fanns en konstig hopp gunga.Pappa har bättre koll på oss när han inte har något att göra.men vi har ju ingen bra koll på pappa....

vi lekte vi ett bra tag där.men sen burjade vi bli hungriga så vi burjade gå hem till huset som vi hyr.dagen innan hade vi köpt chilenska piråger som vi åt när vi kom hem.för första gången satt vi inne för ute var så soligt.

Efter maten spelade vi på lerjökana det lät inte så bra....

mamma steg upp jete tidigt för hon skulle jobba idag i en så hon fick inte vara med.

sen chattade jag med Alex då kom mamma hem då fikade vi.sen var vi tvungna att gå och handla.

när vi kom lekte vi med en granne som bara kunde prata engelska och spanska men det gick ändå ganska bra.

Elin berättar om chile!.

2008-03-26T13:26:00.005-03:00

jag har interjuat Elin och stelt frågor om chile på denna video. (Långt till chile! säger elin)

99 kort...

2008-03-26T00:17:00.000-03:00

....som Axel tagit hittar ni här. Samtliga från berget Santa Lucia som Axel skrev om längre ned.

Elin hittade två andra flickor (eller snarare hittade de Elin) som bor på samma "gård" (eller ska vi kalla det för vårt lilla "gated community"?). Kul!

Resten av familjen har bloggat, mailat och chattat under kvällen. När alla var klara kunde jag kolla upp lite jobbmail och fixa bankärenden. Datorn blir verkligen den centrala punkten nuförtiden.

Nu får det vara bra för idag (igår?). Godnatt.

Första skoldagen

2008-03-25T23:24:00.000-03:00

Nu har jag varit första dagen på Universidad de Chile, Facultad de Medicina, La Escuela Obstetricia.
Från början var det sagt att jag skulle ha startat redan igår men det blev ändrat - det mesta blir nog ändrat lite allteftersom här så det går inte riktigt att veta hur det blir i förväg. Bara planerna för dessa första dagar har blivit omstrukturerat tre gånger.

Nåväl, när jag väl hittat till skolan och la Escuela Obstetricia träffade jag på Profesora Lorena Binfa omgående. Kändes jätteskönt att få träffa någon som man träffat förrut, även om jag inte känner henne. Vi har talats vid i telefon ett par gånger sedan vi kom hit - och jag kände mig välkomnad.

Ganska snart kom Profesora Sandra Oyarzo, som blir min lärare under mödravårdspraktiken, och tog hand om mig. Sandra och jag är lika gamla och har varit sjuksköterskor ungefär lika länge. Sandra visade mig runt på hela skolan och även på sjukhuset som var beläget precis intill. Jag fick hälsa på en massa människor och vi var runt i alla vinklar och vrår - så jag blev lite fundersam hur jag skulle kunna lära mig att hitta. Jag blev visad tre alternativa vägar genom sjukhuset... Men jag ska ju nästan bara ha praktik, så skolan behöver jag väl kanske inte lära känna...

Jag blev bjuden på lunch i matsalen och tänk att jag till och med ska krångla med maten. Inte nog att jag har tagit med mig man och tre barn till andra sidan jordklotet- inte äter jag kött heller- men fågelkött då, nej, inte det heller...började faktiskt fundera på om det vore enklare att börja äta kött igen. Men det är ju 26 år sedan jag slutade med kött så det tar emot. Jag kunde få en tonfisksallad, så det ordnade sig denna gången.

På skolan fanns ett mycket modernt och fint bibliotek med datorer och plats att sitta och läsa. Kanske är bra om det blir några håltimmar någonstans. Det är mycket folk i rörelse på området hela tiden. Det var inte heller helt lätt att få ett bord i matsalen. I matsalen äter även många av personalen på sjukhuset intill, för deras del äter de lunchen gratis. För oss andra kostar lunchen ungefär 30kr, men den var inte så rolig heller.

Sandra frågade mig om jag hade med sjukhuskläder från Sverige, och ja, det hade jag ju.. men många av mina kläder är ju blå - hon var osäker på om jag kunde ha det. Klädkoden med färger verkar viktig och alla olika yrkeskategorier har sina färger. Dietisterna är helt lila!

Ja, vi får se... imorgon på mödravården ska jag bara ha med en vit jacka att ha över mina egna kläder så det ordnar sig ju.

Imorgon ska jag träffa Sandra och min lilla studentgrupp 07.30 på en ändhållplats och sedan åker vi gemensamt till mödravården som ligger långt bort. "Ha inte med mer pengar än ni behöver, och inga smycken" - tur att jag var förberedd efter att ha varit i Brasiliens fattiga kvarter.

Vart vi ska vet jag inte mer än namnet. Har förtvivlat letat på Internet men har inte lyckats lista ut vart jag ska. Har frågat efter adressen men inte fått den. Vad bra att vi åker tillsammans!

Jag har träffat tre av studenterna idag och det kändes jättetrevliga, precis som alla här. I vår grupp är det ytterligare en utbytesstudent, från Bolivia - hon var också lite äldre, hade egna barn och hade varit färdig sjuksköterska i flera år. De pratar lättförståelig spanska, och trassslar inte med engelskan. Känns lite svårt med min usla engelska att byta språk hela tiden och jag känner mig glad när de inte försöker - så får jag prata och träna mer på min spanska som jag kommer behöva här. Var lite stressad på flyget då jag glömt min grammatikbok hemma, tänkte att jag skulle kolla upp alla verbformer på kvällarna men nu är det praktik istället. Jag tycker att jag förstår det mesta, ibland märker jag dock att de använder ord och uttryck som jag inte förstår.

Känns jättespännande att se vad morgondagen för med sig...

Dagens lektion: Södra halvklotet

2008-03-25T19:32:00.001-03:00

Vi har ännu inte lyckats köpa någon karta. Som tur är kan man alltid memorera från Internet och tunnelbanstationerna.

Idag följde vi med Christin till universitetet. Sista biten från tunnelbanan gick vi till fots. Färdvägen memorerades med en snabb tur tillbaka ned i tunnelbanan. Gå lite norrut och sedan sväng vänster.

Inget problem, bara att ha solen i ryggen så vet vi vilket håll vi ska åt.

Kändes inte riktigt som om bergen runt omkring låg på rätt ställe. Hm. Ska vi börja gå, eller?

Nej just det. Plötsligt kom dagens insikt. Solen är inte i söder. Åtminstone inte på det här halvklotet.

Axel berättar om dag 3

2008-03-25T17:59:00.000-03:00

idag har det varit varmt väldigt varmt 35grader varmt minst till och med kanske varmare.

Idag har jag tagit 99 kort. Vilka ska jag välja?

idag har vi varit och gått upp för en jätte lång trappa när man kom upp för trappan kunde man nästan se hela stan.

vid sidan av trappan fanns det blommor , träd och fåntäner lite sånt.

det var långa trappor och en fin ut sikt over stan.

pappa har inte så bra koll på oss när mamma inte är med, tur att momor och david komer och hjälper pappa.

elin och melker springer 50 meter i från och pappa sejer att han har full koll....

innan dess var vi på mc donalds pappa lyckades beställa utan och prata engelska men han kunde prata lite spanska som tur var.

melker spilde ut halva sin jos jenom att klema på glaset så att locket flög av.

innan vi gick hem så gick vi in i en affär.

där sålde dom typiska chilenska indian grejer vi köpte chilenska ocarinas -lergökar och vykort.

det enda med dagen som inte var så kul var att mamma burjade jobba det var inte så kul.

Chilepyssel

2008-03-24T23:12:00.000-03:00

Efter att ha gått till tunnelbanan passade vi på att provåka. Vi blundade och pekade på kartan, dagens station blev Baquedano.

Vad var det första vi såg när vi kom upp på gatunivån om inte en gatuförsäljare. Han sålde inte gator, men väl lite blandade pyssel. Naturligvis stöttade jag hans rörelse genom att handla lite.

Dag 2

2008-03-24T22:44:00.001-03:00

Nu är vi trötta och ska försöka komma i säng snart.

Ändrade planer då besöket på universitetet blev uppkjutet en dag. Kändes härligt att få ytterligare en dag innan allvaret sätter igång. Fick i hemläxa att ta mig till närmsta tunnelbana och utforska systemet i Santiago. Lätt som en plätt! Bara 1,23 km enl. planos.cl- en webbsajt med kartor, typ eniro.se.

Det skulle väl inte ta så lång tid att gå, det klarar ju alla barnen.

Vi traskade och traskade, samma gata länge...men ingen Metro. Vi stannade och frågade, ja, det är bara att ta den och den bussen...men det går väl att gå? Javisst bara fyra -fem kvarter åt vänster-korsa stora gatan för annars kommer ni inte över. Barnen gick och gick, en härlig promenad i värmen - tur att vi tog med vatten idag!

Efter en timma och 40 minuter kom vi så fram till Metron - Melker blev buren av och till men ingen av de andra klagade...de gick av bara farten - var väl för varmt för att gnälla. Från början hade vi tänkt ta en taxi till närmsta Metro, då man måste ha kort för att åka buss - men 1,23km är ju inte så långt. Eller var det kanske 12,3 km??

Ja, än så länge är allt här ett äventyr för oss alla.

Från översta våningen får man nästan svindel när man öppnar fönstret. På grund av värmen behöver fönstret vara öppet för att vädra på dagarna men takhöjden är låg. Rummet är mest ett lek och TV-rum för barnen. Några kort vågade jag ta iallafall med fönstret öppet. Här är den härliga vyn åt två håll vid sjutiden på kvällen.

36 timmar senare...

2008-03-23T21:44:00.000-03:00

...sitter jag och Christin och fikar på uteplatsen. Mörkret har fallit. Vi vet vad klockan är i Sverige (01:20) men är inte helt säkra på lokal tid. 21:20 tror vi.

Resan gick bra. Över förväntan, barnen skötte sig utmärkt på den långa resan. 27 timmar dörr till dörr.

Efter fyra timmar på första planet hamnade vi i Madrid. Fem timmar till nästa flyg. Men det behövdes. Dubbla bussturer, tåg samt åtskilliga rulltrappor och hissar innan vi kom fram till rätt terminal. Vi var lite tveksamma om vi var kvar på samma flygplats.

Väskorna var incheckade hela vägen, men vi hade inte fått några boarding-kort för nästa flyg. Till slut hittade vi rätt disk för att få dessa. Efter sedvanlig (?) spansk effektivitet var de till slut klara. "Var ni fem eller sex personer, hur många ska ni ha?"

En trygg middag på McDonalds hann vi med innan vi tog oss fram till rätt gate. Lite trötta var vi nog, detta flyg gick 00:10.

Melker somnade innan ombordstigning. Vi blev erbjudna ett par extra platser, så både Elin och Axel kunde ligga och sova. Axel somnade dock inte i första taget. Det var ju så spännande. 03:30 tror vi han slockade - nytt rekord enligt honom själv.

När vi vaknade och serverades frukost var i inne över Sydamerika. Anderna dök upp utanför fönstren i slutfasen - mycket mäktigt.

Väl nere på marken gick det ganska fort genom tullen och andra kontroller. Barnfamiljer gick före, tackar!

Transport var beställd, och bokningsnummer väl antecknat. Men inte bolaget, vilket hade underlättat. Det var gott om villiga taxichaufförer, men vi ville ha den som var bokad. Runt om oss cirkulerade en man med en skylt där det stod "Cristin Nierburger". Till slut insåg vi att det var vår man. Borde kanske insett det tidigare. Men å andra sidan skulle bolaget inte stå med en skylt, vi skulle gå till disken enligt uppgift.

Under tiden ringde Matias, vår hyresvärds bror. Han han ringa en gång till innan vi hann fram till huset. Kändes riktigt bra att vi inte var bortglömda. Speciellt som om vi hyrt av en privatperson och bara haft mejlkontakt innan.

Huset ligger på en lugn innergård och är precis lagom för oss.

Efter att ha fått en rundvisning av huser gick vi och handlade. Närmaste "supermercado" ligger bara 200 meter bort. Smidigt. Öppet hur länge som helst trots att det är söndag och dessutom påskdagen.

Vi tog sedan en promenad i omgivningarna och utforskade närmaste lekplats så att barnen fick röra sig lite. Riktigt varmt är det. Det skulle ju vara höst, eller? Här är det högsommar och hur varmt som helst tycker vi. Barnen undrar när vi ska åka och bada.

Dagen avsutades med en middag på uteplatsen. Här växer det ett citronträd (så barnen slipper baka "citronkaka utan citron" när vi är här).

Nu sover alla barn, och vi ska bara skriva klart. I morgon ska Christin förbi universitetet, hur hon nu ska hitta dit...

Fasten seatbelts

2008-03-22T10:45:00.001-03:00

Första flygplanet...

2008-03-22T10:17:00.000-03:00

...från Stockholm till Madrid.

Väntar vid gaten

2008-03-22T10:06:00.001-03:00

På väg i taxin

2008-03-22T08:37:00.001-03:00

Huset vi kommer att bo i

2008-03-12T20:06:00.000-03:00

Countdown

2008-03-12T18:16:00.000-03:00

10 - 9 - 8 ...

Idag börjar nedräkningen på 10. Den 22:a åker vi.

Vi tror att det mesta är på plats. Utom en massa detaljer. Men det ska väl ordna sig :-)

Så - "10 - 9 - 8 - 7, framtiden börjar nu! 6 å 5 å 4 å 3 - åh, jag vill åka me' "