Strömlöst och kaos i Santiago!

Det skulle bli en regnig helg var det förutspått. Redan på lördagen var det grått och mulet, även om det fortfarande kändes ganska varmt. På söndagen skulle min lärare från Sverige, Annette, komma och hälsa på oss. Typiskt att det skulle bli dåligt väder, det som är så mysigt att sitta ute på vår lilla uteplats. De första regndropparna kom redan när vi åkte iväg för att möta Annette vid tunnelbanan. Vi ställde in oss på att sitta inne och äta middag. Ute blåste det upp mer och mer.

Plötsligt, vi hade nästan avslutat middagen, smällde det till utanför och det blev alldeles svart i hela huset.

Strömmen går lite titt som tätt i huset, framförallt om vi både tvättar, torktumlar och dammsuger eller har datorerna på samtidigt. Eftersom det sitter automatsäkringar i proppskåpet är det bara att flippa tillbaka dem.

Men nu var det svart i hela huset, och bland alla andra hus på gården. Någon sprang upp för att kontrollera området, det var alldeles svart överallt - även de höga skyskraporna vid affären.

Min första tanke var kaffet. Hur skulle vi nu göra för att få lite kaffe efter maten. Tänk om vi hade haft en termos och haft en omgång med varmt vatten. Nu var det inget problem, vi har ju gasspis, så kaffe fick vi!

Johan öppnade dörren ut. Vinden hade lagt sig, och det regnade inte heller. Det var varmare ute än inne. Och lite ljusare också då man fick lite ljus från himlen. Vi drack kaffet utomhus och bar med oss ljusstaken ut. Undrar om tunnelbanan går? Vi kom på att Annette kunde sova kvar, i mormors rum som står tomt. Men rätt var det var så kom strömmen tillbaka.

Senare på kvällen tog David och jag som vanligt en kvällspromenad. Ett riktigt skådespel, det blixtrade och lös upp på himlen över bergen gång på gång. Vi var inte så rädda, för det kändes som att det var långt bort.

Konstigt, runt om oss ser man att det är höst, på alla höstlöv och alla träd. Men i luften är det varmt och ljummet, och det luktar om blommor och buskar omkring oss. Regnen känns som riktiga sommarregn. Helt fantastiskt med dessa kvällspromenader, även när det regnar!

Dagen efter, på måndagen, när jag tog mig till skolan var det kaos!

På vägen från tunnelbanan till sjukhuset låg kvistar och grenar över gångvägen. Fullt med omkullvräkta träd och nedrasade elledningar tvärs över hela gångvägen. Precis brevid gångvägen rann vattnet rikligt utmed vägen. Jag tänkte att elledningarna måste väl vara avstängda, men insåg i nästa sekund att det var ett varningsband jag klev på. Plastband som det stod Peligro på låg nedtrampat bland allt annat bråte utmed vägen. På vissa ställen var man tvungen att böja sig för att kunna gå under de nedrasade träden. Många avbrutna stammar var svarta som om de brunnit ordentligt. Blixten?

Jag kom ordentligt till sjukhuset, men efteråt fick jag höra att det ofta händer några olyckor i samband med dessa höststormar. Men det blir sällan så här, bara ett par, tre gånger per år.

Jag fick skjuts från sjukhuset till skolan på eftermiddagen och fick då möjlighet att se vad stormarna ställt till med i innerstaden. På ett flertal ställen var det nedrivna elledningar och elstolpar och det var många som hade fullt upp med att röja upp. Vid en av de stora tunnelbanestationerna, Baquedano, hade ett stort träd fallit ned i trappan till tunnelbanan.

När jag kom hem på kvällen fick jag höra att David och barnen, som varit ensamma hela dagen hade varit utan ström från morgonen.

Dagen efter var det mesta uppstädat efter stormen, men det regnar fortfarande...

Det blir alltid väldigt fin luft då det regnat. Eftersom bergen är så höga blir det snö på topparna när det regnar här. Bergen blir oerhört vackra med den vita snön. Snart kanske vi kan åka upp och åka skidor i bergen...