Monday, March 31, 2008

Mödravården vecka två

Så var det då dags för andra praktikveckan på mödravården vid Cardenal Raul Silva Henriquez Centre.

Det var med viss oro jag åkte iväg till praktiken på morgonen en timme senare, det var ingen på praktiken som pratat om tidsförändringen och vi checkade för säkerhets skull med Matías kvällen innan. Men tänk om de andra studenterna ändå skulle stå och vänta på mig. Men nejdå, ingen fara på taket - jag behövde bara vänta en halvtimme på de båda andra och för första gången kom vi dit endast en kvart efter utsatt tid.

Idag, den 31 mars, skulle vi inte ha några patienter utan idag skulle endast statistiken bokföras. Det blev inte så. Vår dag bestod av preventivmedelsrådgivning och en graviditetskontroll.

Det är många unga flickor som kommer gemensamt med sina mödrar för preventivmedelsrådgivning. Det blir ganska intima frågor och undervisning om både antikonception och STI.
Enligt läraren är det mycket vanligt förekommande att mödrarna följer med sina döttrar, kanske beror det på totalförbud mot abort? PostAntikonceptionsmedel är dock tillåtet att ha tillhands om man glömmer att skydda sig.
Det blir mycket undervisning om kondomer som skydd mot både graviditet och STI - samma kondom används vid varje undervisningstillfälle och den är ganska välanvänd vid detta laget.

Det är inte så många varianter av antikonceptionsmedel som står till buds, detta beror främst på ekonomiska skäl. Har trots detta mött flera patienter som fått information om Implanon och som bestämmer sig för denna metod. Implanon ingår i det allmänna programmet, och är kostnadsfritt för patienten.

Graviditetstest är mycket ovanligt på vår mottagning. Istället granskas noggrannt alla graviditetstecken såsom illamående, trötthet, amennorre, inspektion av bröstvårtornas utseende, palpation av uterus samt försök att lyssna efter fosterljud då patienten kommer för att kontrollera om hon är gravid.

Detsamma gäller STI. Klamydiatest är mycket ovanligt och görs enbart efter tecken såsom ett flertal spontanaborter.

En mycket stor skillnad mellan svenska och chilenska förhållanden är att barnmorskorna här både ställer diagnos på patienterna och behandlar dem. Första dagarna funderade jag på om jag hamnat med rätt yrkeskategori. Det var många sjukdomsdiagnoser som ställdes och läkemedel som skrevs ut.

Det finns även en hel del andra skillnader mot våra svenska förhållanden men jag förstod idag av lärare Sandra att denna mödravårdscentral är mycket långt framme. Det är stora skillnader mot hur det har sett ut för bara några år sedan.

Ekonomin är annorlunda än hemma och skolan måste ha med sig allt material som behövs till hälsocentralen. Allt material, inklusive det skynke som patienterna kan skyla sig med, förvaras i det omklädningsskåp som delas av mig och Sandra. Idag insåg jag att det är samma skynke som användes i förra veckan. Utan tvätt... Detta med hygienen är någonting som jag tänker på och som skulle kunna förbättras.

Jag upplever dock att rutinkontrollerna är mycket mer ingående och heltäckande än de vi gör i Sverige. Rutinmässigt görs noggranna bröstundersökningar och barnmorskorna utbildar patienterna till att göra detta själva. Man lägger också stor möda på förebyggande verksamhet.

På denna hälsocentral kommer kvinnorna i genomsnitt 10 gånger under en graviditet. Detta är på gång att förändras och ska inom kort dras ner till 6 gånger samt gruppträffar. De kvinnor som har svårt för gruppträffar hoppas man kunna fånga upp och erbjuda enskilda konsultationer. Från skolans sida är man inte nöjd med denna utveckling.

Resten av veckan ska jag vara tillsammans med de yrkesverksamma barnmorskorna för att få möjlighet att ta del av den chilenska verkligheten på mödravårdscentralen och inte bara undervisningssituationen.

Detta med att lärarna hela tiden är med studenterna på praktikplatsen känns mycket bra och givande. Studenterna får hela tiden feed-back på sitt sätt att agera samt stöd, råd och tips. Mycket fin uppmuntran!!
Det är säkert nyttigt för lärarna att vara ute i verkligheten också ;-) Läraren Sandra betonade att hon varit lärare i 10 år och att det är länge sedan hon arbetade under samma förhållanden som de chilenska barnmorskorna - dock möter hon ju riktiga patienter tillsammans med studenterna dagligen!
Jag tror att någon form av blandsystem med det vi har i Sverige där yrkesverksamma barnmorskor är handledare och med lärare ute på placeringarna vore att föredra.

Det tuffaste med praktiken är egentligen att vi inte får någon möjlighet till paus under dagen, vare sig för fika eller lunch, samt att min resa till och från praktiken tar mellan 4 och 5 timmar dagligen.

Något schema mer än att jag vet vilka placeringar jag ska ha har jag inte sett ännu och som det ser ut för stunden ska jag vara inne i skolan efter praktiken onsdag, torsdag och fredag. Men det kanske hinner ändra sig...

Alla studenter åker med lärare Sandra tillbaka till universitetet och det är lite med sorg i hjärtat vi passerar bussar till las Condes utan att jag får gå av. Det är inte säkert att åka så långt för mig med buss själv. Istället får jag snällt åka med till skolan, promenera till tunnelbanan, göra tre olika tågbyten och därefter ta bussen hem. Det tar minst 1,5 h. att ta sig hem från skolan.

Söndagsutflykt

I går var det söndag, och vi gjorde en utflykt till havet.

Vi beslöt oss att åka till Viña del Mar. Eller Valparasio. Dessa två orter ligger nära varandra vid havet.

View Larger Map

Vi tog oss till busstationen där bussarna avgick. Via Matias hade vi fått tips om ett bolag vars bussar avgår varje kvart.

Busstationen låg två hållplatser från den ändhållplats Christin åker till på morgonen. Det betydde buss hemifrån, sedan tunnelbana två stationer och byte till annan tunnelbana. Totalt drygt en timme.

Väl framme hittade vi utan problem ett stort urval bussar. Vad och vart skulle vi välja? Vid biljettluckan bestämde vi oss för Valparasio.

Viss förvirring uppstod när vi skulle beställa och betala. Vi försökte säga att vi var två vuxna och tre barn. Mannen i biljettluckan frågade om igen hur många biljetter vi skulle ha. Vi gick därifrån med tre biljetter.

Det visade sig att man fick så många säten som man betalade för. Sedan fick man klämma ihop sig bäst man ville. Nåja, det skulle väl gå.

Bussen dit var inte fullsatt och gick inom ett par minuter. Bussfärden gick genom bergen mot kusten. Inte över alla toppar, vi passerade genom två tunnlar. Trots det kände vi av höjdskillnaden och fick lite lock för öronen ibland. Resan tog ungefär 90 minuter.
Himlen blev blåare och luften klarare ju närmare kusten vi kom.

Till slut kom vi fram till Valparasio.

Vi kanske skulle ha lyssnat på Christin och valt Viña del Mar direkt. Valparasio hade inga stränder, och området runt busstationen kändes inte helt säkert. Vi gick till en park strax bredvid och åt vår matsäck.

I parken var det också loppmarknad. Vi roade oss med att gå runt i stånden och kika på allehanda prylar. Nöjde oss med ett par stenar och kaleidoskop till barnen. Fast jag hade gärna hade köpt en antik golvgrammofon som stod där och spelade jazz på stenkakor. Christin kunde också tänka sig det, men fraktfrågan fällde förslaget.

Vi drog oss neråt vattnet. Gatan vi gick på var kantat med försäljare. Ju närmare vattnet vi kom ju fler fiskstånd.

Vid slutet på gatan hittade vi en hel radda med bussar, och det visade sig att de flesta gick till Viña del Mar, så vi tog bussen dit.

Bussen skakade fram längs kustvägen och en välvillig bänkgranne till Christin talade om var den bästa stranden fanns. Vi följde rådet och hamnade nere vid vattnet.

Barnen hade siktat in sig på att bada, men väl nere vid vattnet var den röda flaggan hissad. Varning, bada ej. Det var ganska höga vågor och ordentligt strömt i vattnet.

Vi slog oss ner vid strandkanten och barnen lekte i vattenlinjen.

Vid vattnet låg det flera stora bläckfiskar. Eller var det någon stor långarmad vattenväxt? Åsikterna går lite isär inom familjen, döm själva.

Vi tog oss tillbaks samma väg till bussen hem. Alla var trötta, och både Elin och Melker somnade gott på bussresan.

Väl frame i Santiago vid 20-tiden var det kolsvart. Kvar hade vi de kommunala transportmedlen. Det kändes varmare på tunnelbanan än på stranden, och det var fullt med folk. Och två sovande barn.
Som tur är får man alltid sittplats om man har ett barn i famnen.

Dagens lektion: Normaltid...

...eller vintertid som det också kallas infördes här i Chile natten mellan lördagen och söndagen.

Dessutom gick Sverige över till sommartid samma natt (eller hur?). Vi vred tillbaka klockan och ni fram klockan - det betyder att det nu är sex timmars tidskillnad (mot fyra innan skiftet). Just som man börjat komma ihåg tidskillnaden byts den. Såklart.

Det var inte helt uppenbart att klockan ställdes tillbaka här. Precis som i Sverige är det ingen stor grej, och här läser vi inte ens dagstidningarna eller ser på nyheterna. Som tur var så nämnde Matias det när vi fick nycklarna till huset, så vi hade en aning om att det var dags.

Tydligen så brukar Chile ställa tillbaka klockan "första söndagen på eller efter 9:e mars", men beslöt att skjuta på det ett par veckor för att spara energi.

Intressant (?) nog så ställdes klockan tillbaka här vid midnatt (tillbaka till 23.00) i stället för mitt i natten som i Sverige. Inte för att det har någon praktisk betydelse...

Undrar ni vad klockan i Chile just nu kan ni alltid klicka här!

Saturday, March 29, 2008

Dagens lektion: Postgång och postadress

Här i Santiago finns inga brevlådor. Post kommer det ändå.

Vid oregelbundna tillfällen på dagen kommer en brevbärare och slänger in posten över staketet.

På vår lilla gård med sex hus tar den som först ser posten och sätter upp den på staketet vid grinden. Sedan är det bara att kika om det kommit något till ens hus.

Vi får vittja räkningarna som kommer till oss.

Prova gärna att skicka vanlig post till oss, kan vara kul som omväxling till eposten!

Adressen är:

c/o Halles
Isabel la Catolica 7434 casa 5
Las Condes
Santiago
Chile

lördag nummer 1 i chile

I dag har vi inte kunnat göra några riktiga utflykter för demonstrana!!!

det tyckte jag var tråkit! men vi har i allafall gjort lite.

mamma och pappa lyckades sova till 9:00 inte mer!

när vi hade ätit frukost bygde vi ihop Elins lego som hon fick av mej och Melker. sen chattade jag med Alex.

sen gick vi till en lekpark - den nermaste som ligger på vår gata.där lekte vi och tog kort. jag och elin tävlade med var an vem som kunde klättra upp och ner snabast, för mej tog det 25 sekunder för elin tog det 32 sekunder, jag vann.
sen vart melker toa nödig så vi var tvångna att gå hem men pappa tog några bilder fast melker var nödig. när vi kom hem så läste jag lite harypotter medans mamma bloggade.

sen gick vi och handlade. inne i affären skulle vi köpa godis nästan omöjligt.

när vi hade kommit hem så knakade det på dörren vi hittade en lapp det ståg:jag är din granne ring mej fast på engelska jag och pappa gick och plingade på dom sa att vi skulle komma och seta oss dom pratade engelska så jag för ståginget sen gick vi hem och åt middag.

Lördag i Las Condes

I dag är det lördag och vi är alla lediga. Vi håller oss i vårt område pga demonstrationerna på stan. Vi har dock inte märkt av några oroligheter alls. I går kväll när vi satt ute och åt middag hörde vi många polisbilar och ambulanser men så har det nog varit varje kväll, vi tänkte väl på det för att vi inte visste om det skulle bli oroligt här.





Det är mycket gröna ytor runt om i staden och i vårt område. Det är också mycket bilar som kör hårt och fort. Finns många bra lekparker runt omkring oss dit vi går mellan varven för att barnen ska få röra på sig. Det är dock inga barn ute och leker själva på gatorna, det känns som att barnen har betydligt sämre rörelsefrihet här. Även här på vår innergård är det alltid någon vuxen i närheten när barnen är ute.






I kartan här ovanför kan ni navigera runt. Vi lägger till fler landmärken allt eftersom.

Vårt lilla område består av sex små kedjehus och det bor flera barn här - några lite mindre, några tonåringar och ett par flickor i samma ålder som våra. Det är jätteroligt att se hur barnen söker sig till varandra och vill leka trots språkbarriären. De blandar gester, lite engelska och spanska när de umgås. Elin har varit inne hos grannarna en kort stund men de har inte vågat följa med in hit.


Det är väldigt tyst på vår gata, och vi störs aldrig av de andra trots att vi förstått att det bor minst fyra hundar och några kattor bara bland husen här. Vi är lite oroliga att våra barn ska vara för högljudda och vi arbetar dagligen för att få ned deras ljudnivå både i samtalen och när de ropar på oss/varandra.

Vårt hus består av tre våningar, det finns fyra sovrum samt både TV/lekrum, vardagsrum, kök och en uteplats där vi äter alla mål. Jag som gärna vill ha alla omkring mig och se vad de gör, tycker att det är lite jobbigt men vi kunde nog inte ha haft mer tur än så här med vårt boende.


Det finns tre toaletter och två små dusch/badkar men standarden är ju inte densamma som hemma. Men god nog.

Vi bor i den finare/rikare delen av Santiago och i de fattigare områdena är det inte lika välskött och fint som här. Det kostar ungefär lika mycket som vårt hus i Sverige, men det här var ändå ett bättre och billigare alternativ för oss än de universitetet rekommenderade.

De hade både blivit mycket dyrare och trängre för oss. Jag vet inte hur det hade gått om vi bott i en liten lägenhet på 20:e våningen. Så vi är jätteglada att jag hittade annonsen om huset.

Thursday, March 27, 2008

Mina första dagar på praktiken

Nu har jag varit två dagar på praktiken. Hade tänkt skriva redan efter första dagen men jag var helt slut och ur balans (vätskebalans) att jag inte klarade av det.

Gick upp klockan fem på morgonen i går. Det var alldeles kolsvart ute och helt öde på gatorna - bara jag och gatustädarna.
När jag kom till busshållplatsen såg jag precis en buss åka iväg, men det kom en till ganska snart. I mitt stilla sinne undrade jag hur jag kunde se var tunnelbanan var i mörkret så jag skulle veta när jag skulle gå av - men det ordnade sig då Metroskylten lyste.
Det var alldeles tomt överallt, men så som genom ett trollslag så var det fullt med människor överallt och det gick knappt att ta sig ned för trapporna. Jag gjorde ett tunnelbanebyte och sedan åkte jag till ändhållplatsen ,San Pablo, på röda linjen. Jag kom fram tio minuter före sju och fick sedan vänta.

Vi skulle träffas 07.30 och som jag misstänkte var de andra studenterna sena. Maria-Luisa, utbytesstudent från Bolivia, kom kvart i åtta och klagade genast på Carina som alltid var sen. Vi hann småprata en bra stund innan Carina dök upp. M-L saknar sin familj mycket, hon har en son på 17 år och en dotter på 14 år. Hon har varit hemifrån sedan oktober för att studera i Chile.

M-L säger att människorna i Chile är mkt mer tillbakadragna och inte lika öppna som hon är van vid. M-L älskar att småprata och det är svårt här. I Bolivia blir man snabbt vänner och det är inte så märkvärdigt som här. Det är lätt att ta hem folk på lite kaffe, och öppna dörren, trots att de är fattiga. Detta låter precis som hur Romina och Gaby beskriver det tilknäppta Sverige jämfört med Chile... ;-)

När Carina kom åkte vi gemensamt två olika bussar ut till den mycket moderna mödravårdscentralen.

Hela hälsocentralen som låg alldeles i utkanten av stan i de fattiga kvarteren är mycket fräsch och ljusa, fina lokaler. Framförallt entrén och receptionen där alla patienter sitter och väntar är stor, ljus och luftig - högt i tak. På mottagningsrummet där vi hållit till de första dagarna finns på ultraljudsapparat och dator.

Jag blev presenterad för alla där och sedan tog vi snabbt emot dagens första patient i vår "box". Äntligen förstod jag vad Lorena menat när praktiken blev förskjuten en dag pg a att det ej fanns någon ledig box; mottagningsrum.

Dator på rummet är alldeles nytt och barnmorskorna kämpar för att lära sig. Systemet känns mycket bra och kanske t. om lättare än Obstetrix. Det finns färdiga frågor att ställa till patienterna på bl a anamnesen som är mycket ingående: Tidpunkt för första menstruation, menstruationens antal dagar och hur ofta (typ 28 dgr) , men även frågor om typ av relation, antal tidigare partners och om man varit utsatt för våld och sexuella övergrepp finns med och ska fyllas i.

Lärarna från skolan är med studenterna på praktiken och de tar emot patienterna tillsammans. Varje patient får i genomsnitt en timme var och blir mycket grundligt uppmärksammad. Det är meningen att studenten mer och mer ska hantera patienterna och allt pappersarbete för sig själv och läraren bara finnas med i rummet. Ofta tog dock läraren överhanden och styrde hela besöket.

Gynstolen är inte höj- och sänkbar och första dagen såg jag inte till någon lampa överhuvudtaget att använda vid de gynekologiska undersökningarna. Arbetställningen var lika dålig för både studenten och läraren som krokiga i ryggen tog prover och undersökte patienterna. Så hade jag ingen lust att arbeta, så dag 2 när jag var med och tog hand om patienterna flyttade jag fram en stol för att kunna komma i bra höjd och se vad jag gjorde.

Dock insåg jag snabbt att man fick absolut inte heller använda handskar på båda händerna. Hygienen känns lite si och så, dels har både jag och läraren privata kläder och bara en vit jacka över. Dels används ett bomullsskynke att skyla de patienter som vill i samband med undersökningen- samma skynke hela dagen. Tvål och vatten använder vi ju oss av, men det finns inte sprit vare sig till händer eller att torka av britsarna och gynstolarna med. Skulle ha tagit med lite sprit och handskar! Patienterna får en mycket liten bit papper ovanpå britsen precis där rumpan är.

Man är ganska duktig att klampa in på rummen trots att det är patienter där, t o m manlig personal kan komma in och prata om annat trots att vi har patienter på rummet.

Första dagen fick jag sitta på en stol ett par meter bakom lärare och student och jag såg bara deras ryggtavlor, de skymde dessutom patienten för mig. Därtill satt jag precis brevid golvfläkten och en radio med klassisk musik vilket gjorde att jag för att höra satt väldigt stelt för att uppfatta vad som sas, det är ju lättare att höra vad som sägs om man ser den som talar! Mellan varven talade de ganska tyst om intima detaljer samt även mellan lärare och student.

Efter varje patient togs ordentligt med tid att diskutera fallet både med den andra studenten och mig. Jag fick de första fallen översatta till engelska och jag insåg att jag faktiskt förstått i princip alltihop. Kändes skönt. Men jag måste försöka komma igång att prata mera spanska.

Vid halvtvå var vi klara med alla våra patienter och hela studentgruppen (4 med mig) samlades för att ha en timmes genomgång av dagen.
Dessutom hade vi genomgång av en presentation som min grupp ska hålla på skolan fredag eftermiddag. Det är ett patientfall och de andra studenterna hade förberett en ordentlig presentation på datan som kommenterades och justerades av läraren.

Hela dagen hade förflutit och vi hade inte ens fått en kort paus för att ta lite dricka. Helt plötsligt satt jag och funderade på om jag skulle svimma. Antagligen syntes det, trots att jag försökte se pigg ut för det blev ganska snart bestämt att jag inte skulle med till skolan för eftermiddagens lektioner.

Praktiken varvas med praktik på morgonen och fram till eftermiddag och därefter till skolan. Läraren Sandra som åkt bil till hälsocentralen skjutsade oss tillbaka till skolan. En bomb hade detonerat på en bank i samma område och vi fick inte ta oss därifrån själva.

Det var en ordentlig biltur och den gick vilt till. Vid varje rödljus trampade Sandra häftigt på bromsen och så fort det blev grönt ställde hon sig på gasen, filer byttes i flygande fart. Jag vet inte om hon alltid kör så där (tror det) eller om hon ville komma bort från de fattiga kvarteren fort.

Kom hem vid femtiden och mådde ganska dåligt hela kvällen, kändes som hela kroppen var i obalans.

Dag två åkte jag lite senare hemifrån och behövde bara vänta 30 minuter till M-L dök upp. Idag blev även hon orolig då Carina inte kom förrän 08.10 - "läraren skär halsen av oss!"

Carina kom, ganska lugnt, och sa att det inte var någon fara för hon hade ringt till hälsocentralen. Att vi väntat länge verkade inte bekymra. Det förvånar mig att man ser med så blida ögon på att studenterna är sena - "det är jättesvårt för dem att ta sig ända hit ut och de har så svårt att komma i tid". Det är nog inte hela sanningen, för jag har insett att jag nog har längst väg att fara. Efter halva min sträcka passerar jag de andras bostadsområden.

Nåväl, dag två fick jag patient nr1 översatt till engelska efteråt och där någonstans insåg läraren att jag förstått vad som sagts och då skippade även hon engelskan. Från och med nu förklarade hon det mesta på spanska.
Det känns skönt att det fungerar, men ibland hakar jag upp mig när jag inte hittar orden eller fastnar i grammatiken. Behöver verkligen träna mig på att tala spanska. De ord som jag känt att jag inte kunnat har visat sig vara lätta, mycket är samma som vi använder och annat är ganska uppenbart (samlag tex säger man bara sexuella aktiviteter).

När det var dags för patient nr2 så bytte läraren plats med mig och jag fick med stöd av den andra studenten ta emot patienterna därefter och sköta anamnesupptag mm. själv.
Dock kändes det svårt när jag fick en korg med preventivmedel att presentera. Det visade sig att det inte var så svårt, för man hade inte så många varianter här av bl a ekonomiska skäl. Patienterna har oftast inte råd med te x hormonspiral. Dock är det en del som önskar Implanon.

Idag var jag fräck och bad efter en patient att få gå iväg på toaletten och passade då på att trycka i mig en halv banan och en halvliter vatten. Det gjorde susen, för idag har jag trots avsaknad av lunch mått mycket bättre hela dagen och kvällen.

Innan vi slutade på dagen fick jag reda på att det skulle hållas en stor demonstration i de centrala delarna av Santiago på lördag. Kravaller och oroligheter att vänta!

Då kravallerna startar redan på fredag eftermiddag skulle vi enbart vara i skolan på förmiddagen så att alla kommer hem i tid innan oroligheterna. Det gick dock inte chefen på hälsocentralen med på. Därför skulle alla studenter och läraren vara tvungna att komma ändå. Man skulle dock stänga igen före 12 så att alla skulle kunna ta sig hem. Men då patientfallet fortfarande behövde dras skulle alla var tvungna att ta sig till skolan efteråt. Sandra tyckte dock att det var mycket olämpligt att jag kom med om något skulle inträffa - "det är skillnad med oss som bor här, vi kan inte slippa ifrån". Sandra ringde Lorena och de kom överens om att jag inte skulle till skolan eller praktiken. Jag erbjöd mig dock att komma på förmiddagen, men fick avslag.

Barnen blev förstås glada. Elin fyller ju 7 år i morgon (idag!) och då kan vi fira henne. Så nu har jag tre dagar ledigt och min helg har börjat!

Vi har dock fått nogranna instruktioner om att hålla oss hemma. Kravallerna börjar redan på fredag, det är värst runt universitetet och Cerro Blanco där skolan ligger, och människor slåss och bränner saker på gatorna. Förra året var det barn som dog i upploppen. Man protesterar på årsdagen av att tre män dog i samband med en demonstration på la Estación Central.

Jaha, då får vi väl ställa in oss på ett par lugna dagar hemma och barnen kan äntligen få ta itu med sina läxor ordentligt. På söndag funderar vi på att åka iväg till Viña del Mar och se havet och bada med barnen.

Onsdagens äventyr

I går gick vi till en stor lekpark med torn och rutschkanor.
i lekparken fanns en konstig hopp gunga.Pappa har bättre koll på oss när han inte har något att göra.men vi har ju ingen bra koll på pappa....

vi lekte vi ett bra tag där.men sen burjade vi bli hungriga så vi burjade gå hem till huset som vi hyr.dagen innan hade vi köpt chilenska piråger som vi åt när vi kom hem.för första gången satt vi inne för ute var så soligt.
Efter maten spelade vi på lerjökana det lät inte så bra....

mamma steg upp jete tidigt för hon skulle jobba idag i en så hon fick inte vara med.

sen chattade jag med Alex då kom mamma hem då fikade vi.sen var vi tvungna att gå och handla.

när vi kom lekte vi med en granne som bara kunde prata engelska och spanska men det gick ändå ganska bra.

Wednesday, March 26, 2008

Elin berättar om chile!.

jag har interjuat Elin och stelt frågor om chile på denna video. (Långt till chile! säger elin)

99 kort...

....som Axel tagit hittar ni här. Samtliga från berget Santa Lucia som Axel skrev om längre ned.
Elin hittade två andra flickor (eller snarare hittade de Elin) som bor på samma "gård" (eller ska vi kalla det för vårt lilla "gated community"?). Kul!
Resten av familjen har bloggat, mailat och chattat under kvällen. När alla var klara kunde jag kolla upp lite jobbmail och fixa bankärenden. Datorn blir verkligen den centrala punkten nuförtiden.

Nu får det vara bra för idag (igår?). Godnatt.

Tuesday, March 25, 2008

Första skoldagen

Nu har jag varit första dagen på Universidad de Chile, Facultad de Medicina, La Escuela Obstetricia.
Från början var det sagt att jag skulle ha startat redan igår men det blev ändrat - det mesta blir nog ändrat lite allteftersom här så det går inte riktigt att veta hur det blir i förväg. Bara planerna för dessa första dagar har blivit omstrukturerat tre gånger.


Nåväl, när jag väl hittat till skolan och la Escuela Obstetricia träffade jag på Profesora Lorena Binfa omgående. Kändes jätteskönt att få träffa någon som man träffat förrut, även om jag inte känner henne. Vi har talats vid i telefon ett par gånger sedan vi kom hit - och jag kände mig välkomnad.


Ganska snart kom Profesora Sandra Oyarzo, som blir min lärare under mödravårdspraktiken, och tog hand om mig. Sandra och jag är lika gamla och har varit sjuksköterskor ungefär lika länge. Sandra visade mig runt på hela skolan och även på sjukhuset som var beläget precis intill. Jag fick hälsa på en massa människor och vi var runt i alla vinklar och vrår - så jag blev lite fundersam hur jag skulle kunna lära mig att hitta. Jag blev visad tre alternativa vägar genom sjukhuset... Men jag ska ju nästan bara ha praktik, så skolan behöver jag väl kanske inte lära känna...


Jag blev bjuden på lunch i matsalen och tänk att jag till och med ska krångla med maten. Inte nog att jag har tagit med mig man och tre barn till andra sidan jordklotet- inte äter jag kött heller- men fågelkött då, nej, inte det heller...började faktiskt fundera på om det vore enklare att börja äta kött igen. Men det är ju 26 år sedan jag slutade med kött så det tar emot. Jag kunde få en tonfisksallad, så det ordnade sig denna gången.


På skolan fanns ett mycket modernt och fint bibliotek med datorer och plats att sitta och läsa. Kanske är bra om det blir några håltimmar någonstans. Det är mycket folk i rörelse på området hela tiden. Det var inte heller helt lätt att få ett bord i matsalen. I matsalen äter även många av personalen på sjukhuset intill, för deras del äter de lunchen gratis. För oss andra kostar lunchen ungefär 30kr, men den var inte så rolig heller.

Sandra frågade mig om jag hade med sjukhuskläder från Sverige, och ja, det hade jag ju.. men många av mina kläder är ju blå - hon var osäker på om jag kunde ha det. Klädkoden med färger verkar viktig och alla olika yrkeskategorier har sina färger. Dietisterna är helt lila!

Ja, vi får se... imorgon på mödravården ska jag bara ha med en vit jacka att ha över mina egna kläder så det ordnar sig ju.

Imorgon ska jag träffa Sandra och min lilla studentgrupp 07.30 på en ändhållplats och sedan åker vi gemensamt till mödravården som ligger långt bort. "Ha inte med mer pengar än ni behöver, och inga smycken" - tur att jag var förberedd efter att ha varit i Brasiliens fattiga kvarter.

Vart vi ska vet jag inte mer än namnet. Har förtvivlat letat på Internet men har inte lyckats lista ut vart jag ska. Har frågat efter adressen men inte fått den. Vad bra att vi åker tillsammans!

Jag har träffat tre av studenterna idag och det kändes jättetrevliga, precis som alla här. I vår grupp är det ytterligare en utbytesstudent, från Bolivia - hon var också lite äldre, hade egna barn och hade varit färdig sjuksköterska i flera år. De pratar lättförståelig spanska, och trassslar inte med engelskan. Känns lite svårt med min usla engelska att byta språk hela tiden och jag känner mig glad när de inte försöker - så får jag prata och träna mer på min spanska som jag kommer behöva här. Var lite stressad på flyget då jag glömt min grammatikbok hemma, tänkte att jag skulle kolla upp alla verbformer på kvällarna men nu är det praktik istället. Jag tycker att jag förstår det mesta, ibland märker jag dock att de använder ord och uttryck som jag inte förstår.

Känns jättespännande att se vad morgondagen för med sig...

Dagens lektion: Södra halvklotet

Vi har ännu inte lyckats köpa någon karta. Som tur är kan man alltid memorera från Internet och tunnelbanstationerna.

Idag följde vi med Christin till universitetet. Sista biten från tunnelbanan gick vi till fots. Färdvägen memorerades med en snabb tur tillbaka ned i tunnelbanan. Gå lite norrut och sedan sväng vänster.

Inget problem, bara att ha solen i ryggen så vet vi vilket håll vi ska åt.

Kändes inte riktigt som om bergen runt omkring låg på rätt ställe. Hm. Ska vi börja gå, eller?

Nej just det. Plötsligt kom dagens insikt. Solen är inte i söder. Åtminstone inte på det här halvklotet.

Axel berättar om dag 3

idag har det varit varmt väldigt varmt 35grader varmt minst till och med kanske varmare.

Idag har jag tagit 99 kort. Vilka ska jag välja?


idag har vi varit och gått upp för en jätte lång trappa när man kom upp för trappan kunde man nästan se hela stan.

vid sidan av trappan fanns det blommor , träd och fåntäner lite sånt.
det var långa trappor och en fin ut sikt over stan.


pappa har inte så bra koll på oss när mamma inte är med, tur att momor och david komer och hjälper pappa.

elin och melker springer 50 meter i från och pappa sejer att han har full koll....



innan dess var vi på mc donalds pappa lyckades beställa utan och prata engelska men han kunde prata lite spanska som tur var.
melker spilde ut halva sin jos jenom att klema på glaset så att locket flög av.

innan vi gick hem så gick vi in i en affär.

där sålde dom typiska chilenska indian grejer vi köpte chilenska ocarinas -lergökar och vykort.

det enda med dagen som inte var så kul var att mamma burjade jobba det var inte så kul.

Monday, March 24, 2008

Chilepyssel

Efter att ha gått till tunnelbanan passade vi på att provåka. Vi blundade och pekade på kartan, dagens station blev Baquedano.

Vad var det första vi såg när vi kom upp på gatunivån om inte en gatuförsäljare. Han sålde inte gator, men väl lite blandade pyssel. Naturligvis stöttade jag hans rörelse genom att handla lite.

Dag 2

Nu är vi trötta och ska försöka komma i säng snart.

Ändrade planer då besöket på universitetet blev uppkjutet en dag. Kändes härligt att få ytterligare en dag innan allvaret sätter igång. Fick i hemläxa att ta mig till närmsta tunnelbana och utforska systemet i Santiago. Lätt som en plätt! Bara 1,23 km enl. planos.cl- en webbsajt med kartor, typ eniro.se.

Det skulle väl inte ta så lång tid att gå, det klarar ju alla barnen.

Vi traskade och traskade, samma gata länge...men ingen Metro. Vi stannade och frågade, ja, det är bara att ta den och den bussen...men det går väl att gå? Javisst bara fyra -fem kvarter åt vänster-korsa stora gatan för annars kommer ni inte över. Barnen gick och gick, en härlig promenad i värmen - tur att vi tog med vatten idag!

Efter en timma och 40 minuter kom vi så fram till Metron - Melker blev buren av och till men ingen av de andra klagade...de gick av bara farten - var väl för varmt för att gnälla. Från början hade vi tänkt ta en taxi till närmsta Metro, då man måste ha kort för att åka buss - men 1,23km är ju inte så långt. Eller var det kanske 12,3 km??

Ja, än så länge är allt här ett äventyr för oss alla.

Från översta våningen får man nästan svindel när man öppnar fönstret. På grund av värmen behöver fönstret vara öppet för att vädra på dagarna men takhöjden är låg. Rummet är mest ett lek och TV-rum för barnen. Några kort vågade jag ta iallafall med fönstret öppet. Här är den härliga vyn åt två håll vid sjutiden på kvällen.

Sunday, March 23, 2008

36 timmar senare...

...sitter jag och Christin och fikar på uteplatsen. Mörkret har fallit. Vi vet vad klockan är i Sverige (01:20) men är inte helt säkra på lokal tid. 21:20 tror vi.

Resan gick bra. Över förväntan, barnen skötte sig utmärkt på den långa resan. 27 timmar dörr till dörr.
Efter fyra timmar på första planet hamnade vi i Madrid. Fem timmar till nästa flyg. Men det behövdes. Dubbla bussturer, tåg samt åtskilliga rulltrappor och hissar innan vi kom fram till rätt terminal. Vi var lite tveksamma om vi var kvar på samma flygplats.

Väskorna var incheckade hela vägen, men vi hade inte fått några boarding-kort för nästa flyg. Till slut hittade vi rätt disk för att få dessa. Efter sedvanlig (?) spansk effektivitet var de till slut klara. "Var ni fem eller sex personer, hur många ska ni ha?"
En trygg middag på McDonalds hann vi med innan vi tog oss fram till rätt gate. Lite trötta var vi nog, detta flyg gick 00:10.

Melker somnade innan ombordstigning. Vi blev erbjudna ett par extra platser, så både Elin och Axel kunde ligga och sova. Axel somnade dock inte i första taget. Det var ju så spännande. 03:30 tror vi han slockade - nytt rekord enligt honom själv.

När vi vaknade och serverades frukost var i inne över Sydamerika. Anderna dök upp utanför fönstren i slutfasen - mycket mäktigt.







Väl nere på marken gick det ganska fort genom tullen och andra kontroller. Barnfamiljer gick före, tackar!

Transport var beställd, och bokningsnummer väl antecknat. Men inte bolaget, vilket hade underlättat. Det var gott om villiga taxichaufförer, men vi ville ha den som var bokad. Runt om oss cirkulerade en man med en skylt där det stod "Cristin Nierburger". Till slut insåg vi att det var vår man. Borde kanske insett det tidigare. Men å andra sidan skulle bolaget inte stå med en skylt, vi skulle gå till disken enligt uppgift.

Under tiden ringde Matias, vår hyresvärds bror. Han han ringa en gång till innan vi hann fram till huset. Kändes riktigt bra att vi inte var bortglömda. Speciellt som om vi hyrt av en privatperson och bara haft mejlkontakt innan.

Huset ligger på en lugn innergård och är precis lagom för oss.

Efter att ha fått en rundvisning av huser gick vi och handlade. Närmaste "supermercado" ligger bara 200 meter bort. Smidigt. Öppet hur länge som helst trots att det är söndag och dessutom påskdagen.

Vi tog sedan en promenad i omgivningarna och utforskade närmaste lekplats så att barnen fick röra sig lite. Riktigt varmt är det. Det skulle ju vara höst, eller? Här är det högsommar och hur varmt som helst tycker vi. Barnen undrar när vi ska åka och bada.

Dagen avsutades med en middag på uteplatsen. Här växer det ett citronträd (så barnen slipper baka "citronkaka utan citron" när vi är här).

Nu sover alla barn, och vi ska bara skriva klart. I morgon ska Christin förbi universitetet, hur hon nu ska hitta dit...

Wednesday, March 12, 2008

Huset vi kommer att bo i

Countdown

10 - 9 - 8 ...

Idag börjar nedräkningen på 10. Den 22:a åker vi.

Vi tror att det mesta är på plats. Utom en massa detaljer. Men det ska väl ordna sig :-)

Så - "10 - 9 - 8 - 7, framtiden börjar nu! 6 å 5 å 4 å 3 - åh, jag vill åka me' "