36 timmar senare...

...sitter jag och Christin och fikar på uteplatsen. Mörkret har fallit. Vi vet vad klockan är i Sverige (01:20) men är inte helt säkra på lokal tid. 21:20 tror vi.

Resan gick bra. Över förväntan, barnen skötte sig utmärkt på den långa resan. 27 timmar dörr till dörr.

Efter fyra timmar på första planet hamnade vi i Madrid. Fem timmar till nästa flyg. Men det behövdes. Dubbla bussturer, tåg samt åtskilliga rulltrappor och hissar innan vi kom fram till rätt terminal. Vi var lite tveksamma om vi var kvar på samma flygplats.

Väskorna var incheckade hela vägen, men vi hade inte fått några boarding-kort för nästa flyg. Till slut hittade vi rätt disk för att få dessa. Efter sedvanlig (?) spansk effektivitet var de till slut klara. "Var ni fem eller sex personer, hur många ska ni ha?"

En trygg middag på McDonalds hann vi med innan vi tog oss fram till rätt gate. Lite trötta var vi nog, detta flyg gick 00:10.

Melker somnade innan ombordstigning. Vi blev erbjudna ett par extra platser, så både Elin och Axel kunde ligga och sova. Axel somnade dock inte i första taget. Det var ju så spännande. 03:30 tror vi han slockade - nytt rekord enligt honom själv.

När vi vaknade och serverades frukost var i inne över Sydamerika. Anderna dök upp utanför fönstren i slutfasen - mycket mäktigt.

Väl nere på marken gick det ganska fort genom tullen och andra kontroller. Barnfamiljer gick före, tackar!

Transport var beställd, och bokningsnummer väl antecknat. Men inte bolaget, vilket hade underlättat. Det var gott om villiga taxichaufförer, men vi ville ha den som var bokad. Runt om oss cirkulerade en man med en skylt där det stod "Cristin Nierburger". Till slut insåg vi att det var vår man. Borde kanske insett det tidigare. Men å andra sidan skulle bolaget inte stå med en skylt, vi skulle gå till disken enligt uppgift.

Under tiden ringde Matias, vår hyresvärds bror. Han han ringa en gång till innan vi hann fram till huset. Kändes riktigt bra att vi inte var bortglömda. Speciellt som om vi hyrt av en privatperson och bara haft mejlkontakt innan.

Huset ligger på en lugn innergård och är precis lagom för oss.

Efter att ha fått en rundvisning av huser gick vi och handlade. Närmaste "supermercado" ligger bara 200 meter bort. Smidigt. Öppet hur länge som helst trots att det är söndag och dessutom påskdagen.

Vi tog sedan en promenad i omgivningarna och utforskade närmaste lekplats så att barnen fick röra sig lite. Riktigt varmt är det. Det skulle ju vara höst, eller? Här är det högsommar och hur varmt som helst tycker vi. Barnen undrar när vi ska åka och bada.

Dagen avsutades med en middag på uteplatsen. Här växer det ett citronträd (så barnen slipper baka "citronkaka utan citron" när vi är här).

Nu sover alla barn, och vi ska bara skriva klart. I morgon ska Christin förbi universitetet, hur hon nu ska hitta dit...