Mina första dagar på praktiken

Nu har jag varit två dagar på praktiken. Hade tänkt skriva redan efter första dagen men jag var helt slut och ur balans (vätskebalans) att jag inte klarade av det.

Gick upp klockan fem på morgonen i går. Det var alldeles kolsvart ute och helt öde på gatorna - bara jag och gatustädarna.
När jag kom till busshållplatsen såg jag precis en buss åka iväg, men det kom en till ganska snart. I mitt stilla sinne undrade jag hur jag kunde se var tunnelbanan var i mörkret så jag skulle veta när jag skulle gå av - men det ordnade sig då Metroskylten lyste.
Det var alldeles tomt överallt, men så som genom ett trollslag så var det fullt med människor överallt och det gick knappt att ta sig ned för trapporna. Jag gjorde ett tunnelbanebyte och sedan åkte jag till ändhållplatsen ,San Pablo, på röda linjen. Jag kom fram tio minuter före sju och fick sedan vänta.

Vi skulle träffas 07.30 och som jag misstänkte var de andra studenterna sena. Maria-Luisa, utbytesstudent från Bolivia, kom kvart i åtta och klagade genast på Carina som alltid var sen. Vi hann småprata en bra stund innan Carina dök upp. M-L saknar sin familj mycket, hon har en son på 17 år och en dotter på 14 år. Hon har varit hemifrån sedan oktober för att studera i Chile.

M-L säger att människorna i Chile är mkt mer tillbakadragna och inte lika öppna som hon är van vid. M-L älskar att småprata och det är svårt här. I Bolivia blir man snabbt vänner och det är inte så märkvärdigt som här. Det är lätt att ta hem folk på lite kaffe, och öppna dörren, trots att de är fattiga. Detta låter precis som hur Romina och Gaby beskriver det tilknäppta Sverige jämfört med Chile... ;-)

När Carina kom åkte vi gemensamt två olika bussar ut till den mycket moderna mödravårdscentralen.

Hela hälsocentralen som låg alldeles i utkanten av stan i de fattiga kvarteren är mycket fräsch och ljusa, fina lokaler. Framförallt entrén och receptionen där alla patienter sitter och väntar är stor, ljus och luftig - högt i tak. På mottagningsrummet där vi hållit till de första dagarna finns på ultraljudsapparat och dator.

Jag blev presenterad för alla där och sedan tog vi snabbt emot dagens första patient i vår "box". Äntligen förstod jag vad Lorena menat när praktiken blev förskjuten en dag pg a att det ej fanns någon ledig box; mottagningsrum.

Dator på rummet är alldeles nytt och barnmorskorna kämpar för att lära sig. Systemet känns mycket bra och kanske t. om lättare än Obstetrix. Det finns färdiga frågor att ställa till patienterna på bl a anamnesen som är mycket ingående: Tidpunkt för första menstruation, menstruationens antal dagar och hur ofta (typ 28 dgr) , men även frågor om typ av relation, antal tidigare partners och om man varit utsatt för våld och sexuella övergrepp finns med och ska fyllas i.

Lärarna från skolan är med studenterna på praktiken och de tar emot patienterna tillsammans. Varje patient får i genomsnitt en timme var och blir mycket grundligt uppmärksammad. Det är meningen att studenten mer och mer ska hantera patienterna och allt pappersarbete för sig själv och läraren bara finnas med i rummet. Ofta tog dock läraren överhanden och styrde hela besöket.

Gynstolen är inte höj- och sänkbar och första dagen såg jag inte till någon lampa överhuvudtaget att använda vid de gynekologiska undersökningarna. Arbetställningen var lika dålig för både studenten och läraren som krokiga i ryggen tog prover och undersökte patienterna. Så hade jag ingen lust att arbeta, så dag 2 när jag var med och tog hand om patienterna flyttade jag fram en stol för att kunna komma i bra höjd och se vad jag gjorde.

Dock insåg jag snabbt att man fick absolut inte heller använda handskar på båda händerna. Hygienen känns lite si och så, dels har både jag och läraren privata kläder och bara en vit jacka över. Dels används ett bomullsskynke att skyla de patienter som vill i samband med undersökningen- samma skynke hela dagen. Tvål och vatten använder vi ju oss av, men det finns inte sprit vare sig till händer eller att torka av britsarna och gynstolarna med. Skulle ha tagit med lite sprit och handskar! Patienterna får en mycket liten bit papper ovanpå britsen precis där rumpan är.

Man är ganska duktig att klampa in på rummen trots att det är patienter där, t o m manlig personal kan komma in och prata om annat trots att vi har patienter på rummet.

Första dagen fick jag sitta på en stol ett par meter bakom lärare och student och jag såg bara deras ryggtavlor, de skymde dessutom patienten för mig. Därtill satt jag precis brevid golvfläkten och en radio med klassisk musik vilket gjorde att jag för att höra satt väldigt stelt för att uppfatta vad som sas, det är ju lättare att höra vad som sägs om man ser den som talar! Mellan varven talade de ganska tyst om intima detaljer samt även mellan lärare och student.

Efter varje patient togs ordentligt med tid att diskutera fallet både med den andra studenten och mig. Jag fick de första fallen översatta till engelska och jag insåg att jag faktiskt förstått i princip alltihop. Kändes skönt. Men jag måste försöka komma igång att prata mera spanska.

Vid halvtvå var vi klara med alla våra patienter och hela studentgruppen (4 med mig) samlades för att ha en timmes genomgång av dagen.
Dessutom hade vi genomgång av en presentation som min grupp ska hålla på skolan fredag eftermiddag. Det är ett patientfall och de andra studenterna hade förberett en ordentlig presentation på datan som kommenterades och justerades av läraren.

Hela dagen hade förflutit och vi hade inte ens fått en kort paus för att ta lite dricka. Helt plötsligt satt jag och funderade på om jag skulle svimma. Antagligen syntes det, trots att jag försökte se pigg ut för det blev ganska snart bestämt att jag inte skulle med till skolan för eftermiddagens lektioner.

Praktiken varvas med praktik på morgonen och fram till eftermiddag och därefter till skolan. Läraren Sandra som åkt bil till hälsocentralen skjutsade oss tillbaka till skolan. En bomb hade detonerat på en bank i samma område och vi fick inte ta oss därifrån själva.

Det var en ordentlig biltur och den gick vilt till. Vid varje rödljus trampade Sandra häftigt på bromsen och så fort det blev grönt ställde hon sig på gasen, filer byttes i flygande fart. Jag vet inte om hon alltid kör så där (tror det) eller om hon ville komma bort från de fattiga kvarteren fort.

Kom hem vid femtiden och mådde ganska dåligt hela kvällen, kändes som hela kroppen var i obalans.

Dag två åkte jag lite senare hemifrån och behövde bara vänta 30 minuter till M-L dök upp. Idag blev även hon orolig då Carina inte kom förrän 08.10 - "läraren skär halsen av oss!"

Carina kom, ganska lugnt, och sa att det inte var någon fara för hon hade ringt till hälsocentralen. Att vi väntat länge verkade inte bekymra. Det förvånar mig att man ser med så blida ögon på att studenterna är sena - "det är jättesvårt för dem att ta sig ända hit ut och de har så svårt att komma i tid". Det är nog inte hela sanningen, för jag har insett att jag nog har längst väg att fara. Efter halva min sträcka passerar jag de andras bostadsområden.

Nåväl, dag två fick jag patient nr1 översatt till engelska efteråt och där någonstans insåg läraren att jag förstått vad som sagts och då skippade även hon engelskan. Från och med nu förklarade hon det mesta på spanska.
Det känns skönt att det fungerar, men ibland hakar jag upp mig när jag inte hittar orden eller fastnar i grammatiken. Behöver verkligen träna mig på att tala spanska. De ord som jag känt att jag inte kunnat har visat sig vara lätta, mycket är samma som vi använder och annat är ganska uppenbart (samlag tex säger man bara sexuella aktiviteter).

När det var dags för patient nr2 så bytte läraren plats med mig och jag fick med stöd av den andra studenten ta emot patienterna därefter och sköta anamnesupptag mm. själv.
Dock kändes det svårt när jag fick en korg med preventivmedel att presentera. Det visade sig att det inte var så svårt, för man hade inte så många varianter här av bl a ekonomiska skäl. Patienterna har oftast inte råd med te x hormonspiral. Dock är det en del som önskar Implanon.

Idag var jag fräck och bad efter en patient att få gå iväg på toaletten och passade då på att trycka i mig en halv banan och en halvliter vatten. Det gjorde susen, för idag har jag trots avsaknad av lunch mått mycket bättre hela dagen och kvällen.

Innan vi slutade på dagen fick jag reda på att det skulle hållas en stor demonstration i de centrala delarna av Santiago på lördag. Kravaller och oroligheter att vänta!

Då kravallerna startar redan på fredag eftermiddag skulle vi enbart vara i skolan på förmiddagen så att alla kommer hem i tid innan oroligheterna. Det gick dock inte chefen på hälsocentralen med på. Därför skulle alla studenter och läraren vara tvungna att komma ändå. Man skulle dock stänga igen före 12 så att alla skulle kunna ta sig hem. Men då patientfallet fortfarande behövde dras skulle alla var tvungna att ta sig till skolan efteråt. Sandra tyckte dock att det var mycket olämpligt att jag kom med om något skulle inträffa - "det är skillnad med oss som bor här, vi kan inte slippa ifrån". Sandra ringde Lorena och de kom överens om att jag inte skulle till skolan eller praktiken. Jag erbjöd mig dock att komma på förmiddagen, men fick avslag.

Barnen blev förstås glada. Elin fyller ju 7 år i morgon (idag!) och då kan vi fira henne. Så nu har jag tre dagar ledigt och min helg har börjat!

Vi har dock fått nogranna instruktioner om att hålla oss hemma. Kravallerna börjar redan på fredag, det är värst runt universitetet och Cerro Blanco där skolan ligger, och människor slåss och bränner saker på gatorna. Förra året var det barn som dog i upploppen. Man protesterar på årsdagen av att tre män dog i samband med en demonstration på la Estación Central.

Jaha, då får vi väl ställa in oss på ett par lugna dagar hemma och barnen kan äntligen få ta itu med sina läxor ordentligt. På söndag funderar vi på att åka iväg till Viña del Mar och se havet och bada med barnen.