Söndagsutflykt

I går var det söndag, och vi gjorde en utflykt till havet.

Vi beslöt oss att åka till Viña del Mar. Eller Valparasio. Dessa två orter ligger nära varandra vid havet.

View Larger Map

Vi tog oss till busstationen där bussarna avgick. Via Matias hade vi fått tips om ett bolag vars bussar avgår varje kvart.

Busstationen låg två hållplatser från den ändhållplats Christin åker till på morgonen. Det betydde buss hemifrån, sedan tunnelbana två stationer och byte till annan tunnelbana. Totalt drygt en timme.

Väl framme hittade vi utan problem ett stort urval bussar. Vad och vart skulle vi välja? Vid biljettluckan bestämde vi oss för Valparasio.

Viss förvirring uppstod när vi skulle beställa och betala. Vi försökte säga att vi var två vuxna och tre barn. Mannen i biljettluckan frågade om igen hur många biljetter vi skulle ha. Vi gick därifrån med tre biljetter.

Det visade sig att man fick så många säten som man betalade för. Sedan fick man klämma ihop sig bäst man ville. Nåja, det skulle väl gå.

Bussen dit var inte fullsatt och gick inom ett par minuter. Bussfärden gick genom bergen mot kusten. Inte över alla toppar, vi passerade genom två tunnlar. Trots det kände vi av höjdskillnaden och fick lite lock för öronen ibland. Resan tog ungefär 90 minuter.
Himlen blev blåare och luften klarare ju närmare kusten vi kom.

Till slut kom vi fram till Valparasio.

Vi kanske skulle ha lyssnat på Christin och valt Viña del Mar direkt. Valparasio hade inga stränder, och området runt busstationen kändes inte helt säkert. Vi gick till en park strax bredvid och åt vår matsäck.

I parken var det också loppmarknad. Vi roade oss med att gå runt i stånden och kika på allehanda prylar. Nöjde oss med ett par stenar och kaleidoskop till barnen. Fast jag hade gärna hade köpt en antik golvgrammofon som stod där och spelade jazz på stenkakor. Christin kunde också tänka sig det, men fraktfrågan fällde förslaget.

Vi drog oss neråt vattnet. Gatan vi gick på var kantat med försäljare. Ju närmare vattnet vi kom ju fler fiskstånd.

Vid slutet på gatan hittade vi en hel radda med bussar, och det visade sig att de flesta gick till Viña del Mar, så vi tog bussen dit.

Bussen skakade fram längs kustvägen och en välvillig bänkgranne till Christin talade om var den bästa stranden fanns. Vi följde rådet och hamnade nere vid vattnet.

Barnen hade siktat in sig på att bada, men väl nere vid vattnet var den röda flaggan hissad. Varning, bada ej. Det var ganska höga vågor och ordentligt strömt i vattnet.

Vi slog oss ner vid strandkanten och barnen lekte i vattenlinjen.

Vid vattnet låg det flera stora bläckfiskar. Eller var det någon stor långarmad vattenväxt? Åsikterna går lite isär inom familjen, döm själva.

Vi tog oss tillbaks samma väg till bussen hem. Alla var trötta, och både Elin och Melker somnade gott på bussresan.

Väl frame i Santiago vid 20-tiden var det kolsvart. Kvar hade vi de kommunala transportmedlen. Det kändes varmare på tunnelbanan än på stranden, och det var fullt med folk. Och två sovande barn.
Som tur är får man alltid sittplats om man har ett barn i famnen.